Betraktelsen av Bengt Pleijel (1927-2020) spelades in som video 2017 av TV16
Varför måste Jesus dö på korset? Vi har fått några svar. För att han älskar dig. För att han ger dig skuldsanering. För att han ska ge dig ett friskt hjärta. Nu kommer vi till det fjärde svaret: För att hela dina sår.
Det finns ett profetiskt ord om detta hos Jesaja 53. Genom hans sår blir vi helade. Petrus citerar detta ord i sitt första brev. Det som profeten sa, det har skett. Genom hans sår har vi blivit helade. Den erfarenheten kan bli vår. Ja, det är en märklig Gud vi tror på. Han är så helt annorlunda än andra gudar: “No other god has wounds”.
Ingen annan gud i religionernas värld har sår. Vi tror på en Gud som blivit sårad för vår skull. När vi möter Jesus möter vi den sårade helaren. Du och jag behöver få möta honom.
När du ser tillbaka på vad som hänt i ditt liv, ser du mycket som var fint. Men också på en hel del som inte var så bra. Du ser att det inte bara var du som dummat dig. Du ser också hur människor omkring dig gett dig sår. Där finns besvikelse över vad du får utstå. Människor har varit elaka och sagt elaka ord till dig, ord med små hullingar i. Det gjorde så ont. “Du är dum och hopplös och ful och tråkig. Och det blir aldrig något riktigt med dig.”
Tänk den som idag får sånt där på hotmejl och hatmejl. För en ungdom som får det, sitter det hela livet: “Du är tjock och ful och borde inte få leva.” Det sitter där och hur blir man hjälpt med det?
Ofta är det också så att gamla sår man fått som barn och ung följer med hela vägen upp i äldre åldrar. Såren styr mig och jag reagerar på nya besvikelser med de gamla besvikelserna. Människor får svårt att begripa sig på mig. “Varför reagerar han så häftigt?”
Om jag själv har svårt att begripa mig på mig själv, jag blir för rädd för människor och rädd för mig själv, då behöver jag möta den sårade helaren.
Ylva Eggehorn har skrivit en dikt om allt detta och hur vi får möta den sårade helaren. Lyssna nu inåt:
No other god has wounds
Han rör vid dig men inte för att äga.
Han väntar tills din egen tid är inne.
Han ser det barn som gråter under träden.
Men tröstar inte för att slippa lida.
I stället ser han ut en plats på jorden
där ni kan gå tillsammans genom mörkret.
Tillbaka för att hitta det som fanns där
innan det gick sönder bröts …
Det kan ta år. Ser ut som gråa dagar.
Det kan bli värre än det var förut.
Och hemmet som först väckte dina drömmar
får också sopor som skall kastas ut.
Men en kväll när ni sitter där vid bordet
och ingenting finns kvar att hoppas på
och mörkret ligger tungt mot alla fönster
då ser du att han ser på dig … och då:
Hans ansikte berättar om din smärta
som han tagit in var dag i sig.
Hans kropp har böjts och han har blivit sårad.
Han är till döden trött men ger dig liv
och aldrig har han skyddat sig emot dig.
Då färdas allting hemåt vid ert bord:
Du bor i honom och han bor i dig.
Och platsen där ni bor är en ny jord.
Nu lyssnar vi till budskapet i psalmen 217:
Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.
När min tanke, tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid –
inneslut den i din frid.
All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att han älskar dig! (del 1)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig skuldsanering! (del 2)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig ett friskt hjärta! (del 3)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att vi ska bli stolta! (del 5)
För dig som hellre vill lyssna till de fem betraktelserna finns serien också på Spotify:
Nyhetsbrev
Få de senaste artiklarna i Kristen Livsgrund till din mejlkorg utan kostnad en gång i månaden
Ylva Eggehorns ord lärde jag redan känna i dansk översättning för mer än 40 år sedan. Jag klippte ut dem och hade dem på min anslagstavla. Det finns ingen med så stor förmåga att såra andra som ledare i den Andliga Förnyelsen på den tiden. När man idag kontaktar dem (nu mogna/erfarna människor) om det förflutna gömmer de sig bara och vill inte erkänna något ansvar. Din i Kristus skrev en av dem i sina brev. Lättköpta och osanna ord! I min förkunnelse kan jag identifiera mig med mycket av det som skrivs här på sajten, men jag distanserar mig från all moralism, en kontrollutövning som är för-modern och bara sårar. Många ledare har lik i lasten och ingen utan Kristus själv kommer att ställa dem till svars, för att de skyddas av för-moderna strukturer.. Tack för lördagens ord om förintelsen. Uppskattas!