Alla årstider förkunnar om skaparen, som är upphovet till allt skapat. Men vår och sommar är för oss nordbor en tid, då Gud som skaparen träder fram särskilt tydligt. Man brukar tala om ”den svenska sommaren.”  Aposteln Paulus skriver, att de är utan ursäkt, som inte lärt känna Guds uppenbarelse i skapelsen. ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat.” (Rom. 1:20).

Budskapet om frälsningen genom Jesus hör nära samman med Guds skapelse. Jesus gav uppdraget till apostlarna att predika evangelium ”för allt skapat.” (Mark. 16:15). Evangeliet gäller hela skapelsen, eftersom inte bara människan utan även skapelsen blev lagd under död och förgängelse genom syndafallet. Och den befrielse från synden och dess följder som Guds barn får genom Kristus, ska en gång gälla hela skapelsen. ”Det finns hopp om att skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.” (Rom. 8:21). Skapelsen ska välkomna sin befriare, när Gud på yttersta dagen gör allt nytt. Vi läser i Psaltaren 96:12-13: ”Må marken glädja sig och allt som är därpå. Jubla skall alla skogens träd inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.” Det var djuren intill krubban som var bland de första som fick se den nyfödde Jesus. Den nya skapelse, som ska komma, börjar redan nu, när Guds Ande skapar nytt liv hos dem som tror på Kristus. ”Om någon är i Kristus, är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor. 5:17)

Det finns ett stort intresse för natur, odling, den yttre miljön och klimatet. Vår Fader och skapare är med i vardagslivets mångahanda och i det jordiska arbetet, i sådd och skörd. Vi ser skaparens godhet och vishet i det kretslopp, som ständigt pågår i naturen. Där finns en ordning, som människor inte ska rubba, för det kan få olyckliga följder. I Luthers förklaring till den första trosartikeln om Gud Fader och skapelsen uppmanas vi att ”tacka, lova, lyda och tjäna honom.” Eftersom människan fick i uppgift att förvalta skapelsen, ska vi be om vishet att rätt ta hand om den. Människor tjänar Gud med sina gåvor i sitt jordiska arbete. De, som vill leva efter Guds vilja i sitt vardagsliv, blir därför till nytta och välsignelse i sina uppgifter på den plats där de är ställda. Även de ogudaktiga kan med sina gåvor och anlag uträtta mycket gott bland människor i samhället. Gud kan använda sig av dem, även om de själva inte ser det på det sättet.

En kristen ska tacka och vara glad över allt gott, som Gud ger i skapelsen. Men han har inte det jordiska så kärt, att han inte kan lämna det. Gud har något att ge som är större och viktigare. Jesus kommer med riket, som inte är av denna världen. Han upprättar sitt rike i människors hjärtan. De gåvor han skaffat åt oss genom sin död och uppståndelse, är eviga och  ska bestå, när allt annat på jorden förgår. De som lever som hans förlåtna barn, kan se på det jordiska på rätt sätt. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.” (Matt. 6:34).

Jesus uppmanar oss att se på fåglarna under himmelen och liljorna på marken. Av dem kan vi lära oss att inte leva i ständig oro och bekymmer för det jordiska livet. Den himmelska Fadern beskyddar och bevarar och försörjer sina barn. Han bryr sig om hur människor har det. En kristen får be om jordiska ting. Det har Jesus lärt oss i den fjärde bönen i Fader vår: ”Vårt dagliga bröd giv oss idag.” Fjärde bönen står inte först eller sist utan är omgiven av böner om det som är högre och viktigare. Denna bön får därför sin rätta plats, genom att man före den bönen ber om att Guds namn ska helgas, att hans rike ska komma, att hans vilja ska ske. Och i de följande bönerna ber vi om förlåtelse, om hjälp i frestelser, om frälsning från det onda.

Tack för allt gott du mig ständigt ger,
att känna, älska och äga.
Tack gode Fader för mycket mer,
än jag kan nämna och säga.
(Sv Psalmboken 210:3)

Ingemar Svenungsson