Barnets rätt till andlig utveckling i skolan: utmaningar och möjligheter i ett mångkulturellt samhälle
15 november 2024

Inledning 

Utbildningens syfte och innehåll är en ständigt aktuell samhällsfråga som handlar om vilka kunskaper och värden framtida generationer ska få med sig. Vilka perspektiv och kunskapssyn ska skolan främja enligt skollagen och läroplaner? Hur påverkar detta lärarnas didaktiska val, vilka  kunskaper ska bedömas, och vilka lärarkompetenser behöver utvecklas för att förmedla de kunskaper och värden som krävs i skolan (Englund m.fl., 2012; Wahlström, 2022).  

Här aktualiseras Gert Biestas diskussion om att vi lever i en tid då fokus på mätning av utbildningsresultat har trängt undan frågan om utbildningens egentliga syfte. Biesta ställer frågor som: “Vad ska vi ha utbildning till?”, “Vad är dess mål och syfte?” och “Handlar det enbart om att kvalificera sig, dvs genomgå utbildning som leder till jobb, eller handlar det om utbildning som leder till en slags bildning där eleven också får ansvar för sin frihet?” (Biesta, 2018, s. 8).

Artikeln diskuterar hur barns rätt till andlig utveckling i skolan kan hanteras i en sekulär och mångkulturell kontext. Detta kräver att skolan skapar utrymme för existentiella samtal utan att undervisningen blir konfessionell. 

Syftet med denna del av artikeln är att undersöka hur juridifiering påverkar skolans uppdrag genom att analysera hur juridiska strukturer, särskilt i samband med införandet av Barnkonventionen i svensk lag, formar skolans värdegrund och styrning av elevers rättigheter och  andliga utveckling.

Juridifieringens påverkan på skolans uppdrag 

Juridifiering, särskilt införandet av Barnkonventionen som svensk lag, har skapat nya utmaningar för skolans värdegrund och styrning av elevernas rättigheter. Skolan måste nu inte bara skydda barnens rättigheter men även skapa utrymme för deras andliga utveckling. Ett viktigt utgångsläge i linje med artikelns syfte rör hur juridiska begrepp och perspektiv har fått en starkare roll i styrningen av skolan, ett fenomen som kallas ”juridifiering”. Detta fenomen påverkar hur juridiska strukturer införlivas och hur mellanmänskliga värden betonas (Bergh & Arneback, 2016, se även Enkvist & Scheutz, 2021; Nordfeldt, 2012; Stigendal & Liedholm, 2018). Det finns olika  perspektiv på detta fenomen, såsom begrepp och rättsprinciper, styrningsprocesser, maktförskjutningar, språkbruk, synen på läraryrket och de mellanmänskliga aspekterna på skola, elever och vårdnadshavare (Bergh & Arneback, 2016, 2019; Carlbaum, 2016; Fransson, 2016; Hult  & Lindgren, 2016; Møller & Ottesen, 2016; Runesdotter, 2016).

Ett aktuellt exempel på ”juridifiering” är att Barnkonventionen infördes i svensk lag den 1 januari 2020, vilket också reflekteras i läroplanen (Lgr22, 2022) under kapitlet “Skolans värdegrund och  uppdrag”. Här står att skolan ska förmedla de värden och rättigheter som uttrycks i FN-konvention om barnets rättigheter, och att utbildningen ska utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, där eleverna ska få kunskap om sina rättigheter (Lgr22, 2022, s. 5).  

Parallellt med Barnkonventionens inträde har även begreppet Existentiell hälsa fått en mer framträdande plats efter att regeringen i april 2024 givit Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utveckla arbetet med existentiell hälsa. Dels beror det på att WHO definierar hälsa som inkluderande andliga och existentiella aspekter. Dels uppges pandemins konsekvenser, ökad  psykisk ohälsa och ensamhet som aktualiserat behovet av att fokusera på existentiell hälsa, som uppges förbättra livskvalitet och psykiskt välbefinnande (Regeringskansliet, 2024).

Barnkonventionen och skolans ansvar  

Barnkonventionens inträde i termer av ”barnets bästa” kan framstå relativt okomplicerat. Vid en närmare granskning av Barnkonventionen framkommer en rad begrepp som ger en mer komplex bild (Enkvist & Scheutz, 2021, s. 16). Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, uppdelade i tre kategorier efter generation, där den första och andra generationen behandlar individuella rättigheter, medan den tredje generationen behandlar kollektiva eller så kallade grupprättigheter. En fråga som återstår att besvara är vilka konsekvenser införandet av Barnkonventionen kommer att få på huvudmannanivå såväl som skolnivå över tid då dessa ska gälla i “all utbildning och annan verksamhet som regleras i skollagen” (Enkvist & Scheutz, 2021, s. 12).

Andlighet och existentiella samtal i skolan 

Komplexiteten med de 54 artiklarna i termer av ”barnets bästa” blir inte enklare om man tittar på ett urval av artiklarna. Jag väljer att fokusera på ”Barns rätt till andlig utveckling”, vilket behandlas i artiklarna 6, 17, 23.3, 27.1 och 32.1 (United Nations, 1990). Andlighet beskrivs som en del av barnets holistiska tillväxt, som inkluderar fysiska, psykiska, moraliska och sociala aspekter. Även om dessa aspekter överlappar varandra har de var och en sina unika egenskaper. Avgränsningen till ’andlig’ kan motiveras med att den till skillnad från de andra egenskaperna sonderar på ett djupare plan (Adams, 2009, s. 116). Andlighet, till skillnad från andra egenskaper, utforskar djupare frågor om en individs identitet och syfte i världen. 

I både nationell och internationell litteratur som behandlar “barns rätt till andlig utveckling” diskuteras begreppet “andlighet” ur ett brett spektrum av perspektiv, både sekulära och religiösa. Perspektiv som omfattar religiösa och icke-religiösa upplevelser i olika sammanhang (Sagberg,  2017, s. 24; Westerlund, 2016). ’Andlighet’ betraktas som en grundläggande mänsklig dimension, som uttrycks på olika sätt beroende på kulturella och historiska förutsättningar.

Exempel på aspekter som lyfts fram i litteraturen inkluderar skillnader i synsätt inom en sekulär, individualiserad kontext; hur andlighet upplevs i termer av tolerans och mångfald; samt lärarnas roll i att främja existentiella samtal och samtidigt skydda utsatta barn (Westerlund, 2016; Bone &  Fenton, 2015; Sagberg, 2017; Stockinger, 2019; Adams, 2009).  

Det finns en utbredd uppfattning om att barns andlighet är en medfödd och universell egenskap, som ofta manifesteras genom samspelet med andra. Religion kan vara en av flera sätt för människor att uttrycka sina andliga behov (Haugen, 2018, s. 307). Den knyter an både till barnets inre jag och till något större utanför sig själv, vilket ses som en integrerad del av mänsklig utveckling (Westerlund, 2016).  

Centralt i denna litteratur är konceptet ’relationellt medvetande’, beskrivet av Nye & Hay, som delar in barns andlighet i fyra element: ’medvetenhet om sig själv’, ’medvetenhet om andra’,  ’medvetenhet om omgivningen’, och ’medvetenhet om något transcendent’ (för vissa kallat Gud eller en högre makt) (Hay & Nye, 2006, s. 115; Westerlund, 2016, s. 217; Haugen, 2018, s. 307;  Adams, 2009, s. 115). För icke-religiösa individer kan det transcendentala innebära aspekter som mänskligt samvete, visdom, generositet, estetik och/eller en övertygelse om att människan är en andlig varelse (Haugen, 2018).

Relationen mellan andlighet och kulturarv 

Trots att ‘andlighet’ inte nämns specifikt i nuvarande läroplaner, finns hänvisningen till kristen etik och västerländsk humanism i värdegrundsbegreppet i grundskolans läroplan. Samtidigt betonas att undervisningen ska vara icke-konfessionell, och nya bestämmelser har införts från januari 2023 för skolor med konfessionell inriktning, vilket speglar politiska avvägningar mellan positiv och negativ religionsfrihet i relation till utbildning (Regeringskansliet, 2022). Detta kan skapa en utmaning för skolan att integrera andliga aspekter utan att undervisningen blir konfessionell. Ett exempel på detta är att förskolor uppmärksammar kristna högtider som jul och påsk utan religiöst innehåll (Reimers, 2021). 

I förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv såsom värden, traditioner och historia, språk och kunskaper, från en generation till nästa, medan det samtidigt betonas att undervisningen ska vara saklig och icke-konfessionell (Lpfö18, s. 9, min kursivering). Kulturarv omfattar både materiella och immateriella spår av mänsklig aktivitet och kan vara en möjlig väg att inkludera andliga och existentiella aspekter. Det omfattar också historiska händelser, berättelser, erfarenheter och ting som har format nuet (Riksantikvarieämbetet, 2016, Reimers,  2021, s. 122).

Med tanke på kunskap om religiösa traditioner och praxis finns en studie från 2021 där det  framkommer att 90 procent av de svenska förskolorna uppmärksammar kristna högtider som jul och  påsk, men oftast utan religiöst innehåll. Detta skapar frågor kring hur religiösa traditioner kan förmedlas i en icke-konfessionell miljö. Att förmedla ett svenskt kulturarv (såsom jul och påsk) utan att samtidigt inkludera element från den protestantiska kristendomen, gör det svårt, kanske rent av omöjligt, att skilja det kristna från det svenska kulturarvet (Reimers m.fl., 2021, s. 123). Här finns en distinktion mellan att förmedla i form av att förkunna eller berätta. Att berätta om religiösa berättelser i utbildningssyfte likställs inte med att förkunna eller påverka (Reimers m.fl., 2021).  

Att berätta handlar inte enbart att förmedla exempelvis julens och påskens bibelberättelser exkluderat från dess mening och syfte. Reimers beskriver hur Julen firas för att påminna om att Gud blev människa genom att låta sig födas genom barnet Jesus (Guds son). Det gudomliga och  heliga tog sin plats mitt i det mänskliga och vardagliga. Vidare påsken som berättelsen om Jesu  uppståndelse tolkas som det godas seger över det onda, om människors möjlighet till frälsning genom tro. Påsken firas för att påminna om att Jesus blev förrådd, avrättad och uppstod. Gud övergavs, dog och uppstod. Livet övervann döden, godheten övervann ondskan (Ibid.). Till detta svenska perspektiv tillkommer vidden av att skapa ett kulturarv som inkluderar och bejakar alla barns rötter, vilket är särskilt relevant i dagens mångkulturella och mångreligiösa svenska samhälle.

Utmaningar med att integrera andlighet i skolan 

Att integrera barns rätt till andlig utveckling i skolans kontext är inte utan utmaningar. Det kan vara ett känsligt ämne, förknippat med rädslan att bli förlöjligad eller avvisad för sina inre andliga tankar, vilket kan leda till att barn tystnar ned (Adams, 2009, s. 117; Berglund, 2017; Kittelmann  Flensner m.fl., 2015, s. 117, 2015; Mohme, 2017; Vikdahl, 2018).  

Barns rättigheter inom det andliga området öppnar upp för komplexa och viktiga perspektiv. Därför är det viktigt att förklara andlighet på ett sätt som fungerar som en sammanfattande och vägledande referenspunkt. Ett exempel på en sådan förklaring ges av Sturla Sagberg: “Att ta ett barnrättsperspektiv på barns andlighet kan innebära att man utforskar källorna till barns  rättigheter i sin egen tro och kultur, samt att man går i dialog med människor av andra  trosuppfattningar” (2017, s. 33, min översättning). 

Sagberg menar att barns rätt till andlig utveckling innebär ett ansvar på flera nivåer i samhället samt moraliska skyldigheter att:

  1. Respektera barn som autonoma religiösa och andliga subjekt med rätt att bli hörda.
  2. Skydda barn från alla typer av övergrepp eller manipulation i religionens namn.
  3. Ge stöd för barnet att utvecklas som en fullvärdig, bidragande medlem i en gemenskap.
  4. Bidra till barns andliga litterära kunnighet inom kultur- och språkinlärning, inklusive att lära  känna ritualer och praxis inom religiös tro.

(Sagberg, 2017, min översättning)

Möjligheter för att främja barns andliga utveckling 

Sagberg menar att barns rätt till andlig utveckling innebär ett samhällsansvar att respektera deras  andliga autonomi, skydda dem från övergrepp, stödja deras gemenskapsutveckling och ge dem  kunskap om religiösa traditioner och praxis. Att integrera barns rätt till andlig utveckling i skolans kontext är inte utan utmaningar. Det kan vara ett känsligt ämne förknippat med rädslan att bli förlöjligad eller avvisad för sina inre andliga tankar (Adams, 2009). Samtidigt innebär barns rätt till  andlig utveckling ett ansvar att skapa utrymme för att barn kan utforska andlighet utan att känna sig påtvingade. 

Samtidigt finns det i läroplanens beskrivningar av Religionsämnet respektive Samhällskunskap som är relevanta för diskussionen om barns rätt till andlig utveckling. Även om andlighet inte uttryckligen nämns som ett separat begrepp, täcks många av de aspekter som berör existentiella frågor och mångreligiösa perspektiv. I religionsämnets syfte och centrala innehåll finns följande: 

Syfte: 

“Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar  kunskaper om religioner och andra livsåskådningar i det egna samhället och på olika  håll i världen. Undervisningen ska stimulera eleverna att reflektera över olika  livsfrågor, sin identitet och sitt etiska förhållningssätt.”
(Lgr22) 

Här lyfts det fram att undervisningen ska ge eleverna möjlighet att reflektera över livsfrågor och identitet, vilket kan kopplas till diskussioner om andlighet och existentiella frågor som en del av barnets holistiska utveckling. 

Centralt innehåll (Åk 4–6):  

“Frågor om vad ett bra liv kan vara och vad det innebär att vara en bra människa  samt vad det kan innebära att tro på något.” 

Detta centrala innehåll kan knytas till andlig utveckling eftersom det ger eleverna möjlighet att diskutera vad tro och meningen med livet kan vara. Även om detta inte är kopplat till någon specifik religion, handlar det om att utforska djupare frågor om mänsklig existens, vilket är en del av andlig  utveckling. 

Centralt innehåll (Åk 7–9):  

“Olika uppfattningar om relationen mellan religion och vetenskap samt hur dessa  kan formas av olika syn på kunskap och utveckling.” 

Här öppnas ett utrymme för att diskutera andlighet och hur olika uppfattningar kan samexistera,  något som är centralt i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Eleverna får möjlighet att  diskutera relationen mellan religiösa och sekulära perspektiv, vilket kan vara ett sätt att främja en  bred förståelse av andliga och existentiella frågor. 

Samhällskunskap som ämne tar upp frågor om etik, demokrati och mänskliga rättigheter, vilket kan kopplas till barns rätt till andlig utveckling. 

Syfte:  

“Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om demokrati och  mänskliga rättigheter samt om möjligheter och utmaningar med att leva i ett  samhälle präglat av mångfald.”

Denna formulering kan relateras till barnkonventionens artikel om barns rätt till andlig  utveckling, där barns rättigheter, inklusive rätten till andlig och existentiell utveckling, ska främjas. Här finns också en koppling till ett mångkulturellt samhälle, där olika livsåskådningar och andliga perspektiv måste beaktas. 

Centralt innehåll (Åk 7–9):  

“Individens rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt samhälle, inklusive FN  barnkonvention.” 

FN’s barnkonvention är en viktig del av samhällskunskapen och behandlar barns rättigheter, inklusive deras rätt till andlig utveckling. Detta kan användas för att diskutera hur skolan kan främja barns rättigheter och utveckling på ett holistiskt sätt.

Avslutning 

Avslutningsvis finns det tydliga utmaningar med att integrera barns andliga rättigheter i skolan. Likt en balans mellan att främja barns rätt till reflektion över existentiella frågor och skydda deras  rätt till andlig autonomi. Genom att använda ämnen som religionskunskap och samhällskunskap  kan skolan möjliggöra samtal om dessa frågor på ett inkluderande sätt. Sammanfattningsvis har artikeln sökt klargöra hur skolan bör hantera barns rätt till andlig och existentiell utveckling  genom: 

  1. Respekt för barns andliga autonomi: Texten understryker vikten av att respektera barn som autonoma individer med rätt att uttrycka sina andliga och religiösa tankar, utan att känna rädsla för att bli förlöjligade eller avvisade.
  2. Skydd mot övergrepp eller manipulation: Det betonas att skolan måste skydda barn från alla former av övergrepp eller manipulation som kan ske i religionens namn. 
  3. Stöd för barnets gemenskapsutveckling: Skolan bör skapa utrymme där barn kan utvecklas som fullvärdiga och bidragande medlemmar i en gemenskap, vilket inkluderar deras andliga och existentiella dimensioner. 
  4. Undervisning om kulturarv, religiösa traditioner och praxis: Texten uppmanar till att inkludera kunskap om kulturarv, religiösa traditioner och praxis i skolan. Det handlar om att  berätta om traditioner som jul och påsk med dess syften, utan att det blir förkunnande eller religiöst påtryckande. 
  5. Användning av skolans läroplan: Läroplanen i ämnen som religionskunskap och  samhällskunskap kan användas som en vägledning för att lyfta fram diskussioner om livsfrågor, etik och demokrati, där barn får möjlighet att utforska sin identitet och sina rättigheter inom ramen för ett mångkulturellt samhälle. 

Förhoppningsvis kan detta leda till en fördjupad diskussion om skolors miljö där barns andliga och existentiella rättigheter respekteras och främjas genom inkluderande och icke-konfessionella metoder. En miljö som skyddar barnens autonomi, främjar deras gemenskapsutveckling och integrera existentiella samtal i undervisningen, som bidrar till en helhetsutbildning som både tar hänsyn till deras inre utveckling och stärker deras rättigheter i ett mångkulturellt samhälle. 

Anders Dunemyr

 

Referenser: 

 

Bilaga 1

Tänkbara diskussionsfrågor utifrån artikeln 

  1. Andlig utveckling i skolan: Hur kan skolor balansera barns rätt till andlig utveckling med principen om att undervisningen ska vara icke-konfessionell? 
  2. Existentiell hälsa: Vilken roll kan skolan spela i att främja existentiell hälsa, och hur kan lärare integrera detta arbete i sin dagliga undervisning utan att det blir konfessionellt?
  3. Barnets bästa: I vilken utsträckning kan begreppet “barnets bästa”, som stipuleras i Barnkonventionen, skapa konflikter eller dilemman i skolans arbete med olika elevers andliga och kulturella behov? 
  4. Lärarnas roll i existentiella samtal: Hur kan lärare på ett pedagogiskt och etiskt sätt underlätta samtal om existentiella frågor och barns andliga utveckling i ett mångkulturellt klassrum? 
  5. Kulturarv och andlighet: Hur kan skolan förmedla kulturella och religiösa traditioner, såsom jul och påsk, på ett sätt som respekterar både det svenska kulturarvet och barnens individuella trosuppfattningar? 
  6. Religiös mångfald och sekularism: Hur kan skolan hantera den utmaning som uppstår i ett mångkulturellt samhälle där vissa elever har stark religiös identitet, medan andra lever i en mer sekulär kontext? 
  7. FN – barnkonvention och utbildning: Hur väl anser ni att Barnkonventionens riktlinjer om barns rättigheter efterlevs i den svenska skolan, särskilt när det gäller barns rätt till andlig utveckling? 
  8. Religionskunskapens roll: Hur kan undervisningen i religionskunskap bidra till elevernas förståelse av både andlighet och sekulära livsåskådningar utan att förespråka någon särskild tro? 
  9. Mångkulturella klassrum: Vilka möjligheter och utmaningar finns i att skapa ett inkluderande klassrum som erkänner och främjar alla barns kulturella och andliga bakgrunder?

Nyhetsbrev

Få de senaste artiklarna i Kristen Livsgrund till din mejlkorg utan kostnad en gång i månaden

1 kommentar

Trackbacks/Pingbacks

  1. Barnets rätt till andlig utveckling i skolan: utmaningar och möjligheter i ett mångkulturellt samhälle – Kristna Friskolerådet - […] Artikeln lyfter fram skolans ansvar att främja barns andliga och existentiella utveckling i en sekulär och mångkulturell kontext. Den…

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Om tidningen

Kristen Livsgrund har fokus på hem, skola och samhälle. Tidningen grundades 1885 och hette då Folkskolans Vän.

Ansvarig utgivare och redaktör: Stefan Karlsson. Utges av Riksförbundet Kristen Fostran (RKF). Kontakt: se uppgifter längst ned på sidan.

Share via
Copy link
Powered by Social Snap