Hösten 1972 flyttade jag till Lund, och under hela min lundatid rörde jag mig nästan alltid till fots. I centrum av staden fanns det en byggnad som jag ofta passerade. Den var försedd med en inskription som gjorde starkt intryck på mig. Det stod: Land skall med lag byggas. Men det som gjorde att jag kommer ihåg just den inskriptionen så väl, var att någon ilsken person hade sprejat – och kom ihåg att det var på det röda 70-talet: I HELVETE HELLER!

Jag brukar, normalt sett, inte citera svordomar, men just denna ordkombination, den officiella inskriptionen och den vulgära reaktionen, etsade sig in i mitt minne. Och nu, med 50 års perspektiv och allt som hänt i Sverige sedan dess, tror jag att det ligger en djup symbolik – politisk, kulturell, andlig – i krocken mellan de båda uttrycken.

Land skall med lag byggas är ett urgammalt nordiskt uttryck. För svensk del kan man konstatera att det till och med kom att få officiell status. Det var Karl XV:s valspråk (född 1826, från 1859 Sveriges och Norges kung, död 1872). Men uttrycket är mycket äldre än så. Det går tillbaka till bland annat de svenska landskapslagarna och återfinns även på andra nordiska språk. Den danska versionen, Med lov [lag] skal man land bygge, pryder till exempel fasaden på Köpenhamns byret (tingsrätt) och formuleringen verkar härstamma från en gammal dansk landskapslag, den Jyske lov, som fastställdes av kungen Valdemar Seier 1241.

Uttrycket Land skall med lag byggas, har alltså en lång och ärevördig tradition och ideologin bakom formuleringen är – enligt min mening – en viktig förklaring till att de nordiska statsbildningarna kommit att bli så stabila. Den ilskna svordomen som mötte oss lundensare på 1970-talet var en protest och ett förnekande som inte lyckats förneka det uppenbara: Ur ett politiskt, kulturellt och inte minst andligt perspektiv är lagen en av Guds stora och viktiga gåvor till mänskligheten. Och i själva verket – många av de svårigheter och olyckor som mött de nordiska samhällena på senare årtionden hänger samman på att man inte tagit detta på allvar.

Om vi börjar med det politiska perspektivet, kan man konstatera (om vi framför allt tänker på Sverige), att medborgarna normalt sett förväntas hålla rikets lagar – men numera inte alltid och inte alla! I princip kräver staten en omutlig respekt för alla lagar, inte minst i ekonomiska sammanhang – men inte alltid. Ett flagrant exempel på att vissa lagar gäller vissa personer och vissa förhållanden men inte alltid och inte alla, är den olagliga ockupationen av Vasaparken i Göteborg som pågick 192 dagar och till sist avbröts av polisen. Ur ett juridiskt perspektiv är det solklart att ockupationen bröt mot en hel rad lagar, men av vissa skäl, som historiker och jurister kommer att analysera i detalj i framtiden, ville varken polisen i Göteborg eller stadens politiska ledning ingripa. – Många av de politiska problem som Sverige brottas med i dag hänger alltså samman med att inte ens statsmakten och myndigheterna systematiskt följer landets lagar, utan ofta bara selektivt. Därmed håller principen om allas likhet inför lagen på att gröpas ur.

Ur andliga perspektiv är en selektiv laglydnad förkastlig, i många sammanhang till och med förödande. Jesus själv varnar för laglösheten (Matt 24:12, anomia) och Paulus gör i 2 Tess. 2:3-10 en koppling mellan ”laglöshetens människa, fördärvets son” och Antikrist. Som kristna vet vi, att lagen inte är en frälsningsväg, däremot har både Guds fullkomliga lag och våra ofullkomliga mänskliga lagar blivit till som ett skydd och en välsignelse för oss människor.

Ett drastiskt exempel på den mänskliga lagens välsignelse, låt vara med vissa makabra detaljer, ges av de arkeologiska utgrävningar som gjorts på senare tid av ett antal vikingagravar i Norden. Att vikingatiden på många sätt var våldsam är välkänt – men hur våldsam var den, och fanns det regionala skillnader? En nyligen publicerad studie ger överraskande perspektiv på detta. Forskarnas infallsvinkel började just i ett laglöshetsproblem, nämligen: hur såg våldet ut i vikingatidens samhällen? När man undersökte ett antal gravar fann man bland annat följande fakta (publicerade i Journal of Anthropological Archaeology, vol. 75, Sept. 2024, 101605):

• Skeletten i de undersökta norska gravarna visade mycket ofta vapenskador (violence-induced skeletal trauma), däremot var de mer sällsynta i de danska gravarna
• Nedlagda vapen från vikingatiden (svärd) var vanligare i norska än i danska gravar
• Runstenar och jordarbeten avslöjade att Danmark hade en tydligare social skiktning än Norge
• Där robusta auktoritetscentra fanns, hjälpte de till att begränsa våldet människor emellan
• Norge och Danmark utgjorde tydliga samhällen under vikingatiden

Forskarnas argumentation är ganska genial. Genom att studera vikingatidens gravar i två olika regioner i Skandinavien, kunde de dra slutsatser som berör de områden som sedan utvecklat sig till Danmark respektive Norge. De fann, genom att studera både skelett och övriga gravfynd (däribland svärd), att de norska gravarna avslöjade ett synnerligen frekvent våld i samhället. De danska gravarna avslöjade att våldet där inte alls var lika vanligt, och när det förekom kunde det snarare handla om ”officiella” avrättningar än om våld personer emellan. En viktig förklaring till att våldet var markant mycket lägre i Danmark än i Norge, var alltså att samhället där genomgått en tidigare och snabbare social utveckling – vilket resulterade i fredligare liv.

Vad kan vi dra för slutsatser om detta? Vi kan konstatera att studien – som arbetar utifrån forskningsområden som arkeologi, osteologi (studier av skelett), filologi (språk) och sociologi – visar att när robusta samhällsstrukturer växer fram, kan det (kommer det att?) leda till att våldet minskar.[1] Eller uttryckt med andra ord: i detta fall minskar laglösheten och samhällets stabilitet ökar. Här finner vi alltså ett embryo till de moderna nordiska välfärdssamhällena.

Om vi vill se robusta samhällen i vår tid, får vi inte underskatta lagens betydelse. Vi ska sträva efter att tillsätta ledare och politiker som stiftar goda lagar. Vi behöver rättsvårdande myndigheter – domstolar, polisväsende, kriminalvård – som upprätthåller lagen. Vi behöver journalister och debattörer som respekterar samhällets lagar. Om man inte är nöjd med lagarna, ska man inte svära över dem eller runda dem, utan i stället arbeta för att de ska förändras på ett legalt korrekt sätt. Men selektiv laglydnad är ett gissel, som underminerar hela samhällsbygget.

Som kristna kan vi ge unika och mycket konstruktiva perspektiv på lagen. Vi tror inte på den som en frälsningsväg. Däremot vet vi, att den är ett av Guds viktigaste redskap för skydda den skapelse som annars så lätt kan utnyttjas eller missbrukas av onda eller destruktiva krafter.

Rune Imberg

[1] Abstract: “Comparing Viking Age Norway and Denmark, the article examines the primary proposition that as centers of authority become progressively more robust, violence will be proportionately contained.” [p.1 f]

LÄS MER: LEDARE: Sverige har inte råd med fler skandaler (Expressen 3 dec 2024)

Bild: Tomasz Sienicki [user: tsca, mail: tomasz.sienicki at gmail.com], CC BY 2.5, via Wikimedia Commons. På Domhuset i Köpenhamn finns inskriften “Med Lov skal man Land bygge”