Bakom vårt ord ”Påsk” öppnas hela påskens evangelium, utan att vi kanske tänker på det när vi hälsar varandra ” Glad Påsk”. Liksom i många andra länders språk, i Norden, Spanien, Italien, Frankrike m fl, är påskhälsningen en underbar förkunnelse om varför vi firar påsk.”Påsk” kommer av det hebreiska ”Pesach” som betyder ”går förbi”. Engelskans ord för påsk ”passover” är en direkt översättning av detta hebreiska ord.

I Andra Mosebokens tolfte kapitel möter vi detta ”pesach”, där vi läser om den första påsken, då Israels folk befrias från Egyptens slaveri. På dörrposten till varje israeliskt hus skulle lite av påskalammets blod strykas. När Herren ser det blodet skall han ”gå förbi” dörren och inte låta ”fördärvaren komma in i era hem och slå er”, 2 Mos 12:23. Alltså räddar Lammets blod. Påskalammet skulle vara ” felfritt”, inte ha varken någon sjukdom eller annat fel. Bara det felfria är välbehagligt för den Helige  och duger som offer. Endast den som själv inte är skyldig att dö på grund av egen skuld äger ett liv som kan offras för att sona andras synd. Aposteln Petrus skriver i sitt första brev, 1:19, att Jesus är ”ett lamm utan fel och brist” , se också t ex Hebreerbrevet 9:13-14. De säger alltså att Jesus är fullkomlig och syndfri, och därför det sanna Påskalammet. Även i detaljer kan vi se hur påsken i Gamla Förbundet blir profetior som uppfylls i Jesus som Lammet. Tll exempel användes isopväxten för att stryka påskalammets blod på dörrarna. När Jesus törstar på korset, sätts en svamp med ättiksvin på en isopstjälk och förs till hans mun. Inget ben på offerlammet skulle sönderslås. (2 Mos 12:46). Så blev det också med Jesus. Man krossade inte hans ben när de såg att han redan var död, skriver Johannes (Joh 19:33).

Precis som påskalammets blod befriar från Egyptens slaveri, så befriar nu Jesus som Påskalammet från syndens slaveri. ”… Jesu, hans Sons blod renar oss från all synd” skriver Johannes, 1 Joh 1:7. Det gäller alltså stora och små synder, tankar, ord och gärningar, som vi bekänner i syndabekännelsen. Ingenting är dolt för Herren och ingenting är för litet eller stort för att kunna renas. Jesu död räcker för allt och alla, liksom ”lite av lammets blod” som skulle strykas på dörrposten var nog. Vi kan bli befriade, lösta, ur syndens grepp, ”Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod”. skriver Johannes i Uppenbarelseboken 1:5. Och när det senare i samma bok frågas vilka de är som är klädda i vita kläder vid tronen i himmelen, så är svaret att ”de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”, Upp 7:14. Ja, Jesus blod befriar från både syndens skuld och grepp, och därför också från Djävulen själv och hans  våld. ”De övervann honom (Anklagaren, Djävulen)genom Lammets blod,” skriver Johannes i Upp 12:11.

Vad ser Herren när han ser in i ditt och mitt livs hus, innanför dörrposterna till våra liv?

Kanske inte ett välmeriterat eller ens ett hyggligt rättskaffens liv? Nej och det behövs inte och det ger inte befrielse från Guds straff och död och Djävul. Domen går över både det till synes goda och det uppenbart onda. Ja, vad letar Gud efter? Jo, efter blodet på vårt livs dörrposter. Antingen dörrposterna till mitt liv är vackra eller fula, pampiga eller oansenliga, ser han en enda sak: Jesus- blodet, dvs Jesus. När det frälsningens blod är struket vid ditt livs dörr, då är du frälst, befriad. Är Jesus din Frälsare, går han förbi din synd, ja, han tar den på sig och därmed löser dig från skuldens börda.

När vi då firar Påsk och ser Jesus på korset, den korsfäste, kan vi sjunga – som vi gör i varje högmässa: ”O Guds Lamm, som borttager världens synd”. Ja, varje söndag är en Påskdag, uppståndelsedag, då Anden stryker Jesu blod på våra dörrposter, i avlösningens ord ”dina synder är dig förlåtna” och när vi tar emot honom i nattvardens sakrament: ”Kristi blod för dig utgjutit”.

Djävulens makt är bruten, för han tål inte se det utgjutna blodet på våra livsportar, han tål inte korset, utan flyr.

Dödens makt är bruten. Vi som är så bestämda att dö i vår kroppsliga begränsning, visst ska vi dö som alla andra, men inte den stora slutgiltiga, eviga döden,

Så hör korset och uppståndelsen, Jesu död på korset och Hans ärorika uppståndelse på tredje dagen intimt samman att det inte går att dra isär något av de två när vi firar Påsk.

Ett annat ord för påsken finns i engelskans ” Easter” och tyskans ”Ostern”, som båda för tankarna till öster, soluppgångens väderstreck. Det är uppståndelsens riktning,  mot paradiset, det nya Eden. När gravsättning sker med kista, så är enligt traditionen huvudgärden vänd mot väster, så att när man vid uppståndelsens morgon reser sig, kan se mot det nya paradiset, himmelens port. Barnsligt, ja, men mänskligt illustrativt. Kyrkans kor med altare byggs normalt i österläge, mot soluppgången, så att mässfiraren kan vara vänd mot Jesus, vår sol.

Korset och uppståndelsen – påskens båda brännpunkter, smälts samman i Jesus vår Frälsare, vår konung. Döden har inte sista ordet, det har Jesus!

Låt Påskropet även denna påsk runga i din själ, och ut i den fallna världen , ut i skapelsen som längtar och trängtar efter förlossning: KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

”Vi förlossas, ormen krossas, avgrundens och dödens makt
nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt.
Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt”  (Svensk psalm 147:3)

Lennart Johnsson

Fotnot: Bibelcitaten är Folkbibelns översättning