I november 2023 kom en omfattande rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå). ”Barn och unga i kriminella nätverk”. Här visas på hur barn rekryterar andra barn, hur snabbt de fastnar i de kriminellas klor, inordnas i en hierarki och utnyttjas som ett led i narkotikadistributionen inom ett visst område. I riskzonen finns de barn som rör sig utomhus i området utan tillsyn, de barn som redan begår mindre allvarliga brott och/eller är anhöriga till de nätverksaktiva.

Samhällsproblem 

Rikspolischef Petra Lundh presenterade i februari siffror som gav många av oss kalla kårar. 14 000 personer är aktiva i kriminella nätverk och ytterligare 48 000 kopplas till gängen, enligt polisens nya kartläggning. 5 400 av dem är under 18 år.

“Siffrorna är snarare i underkant än överkant”, sa rikspolischefen.

På en presskonferens tillsammans med Lundh betonade justitieminister Gunnar Strömmer att detta är ett hot mot hela det svenska samhället. Myndigheter, organisationer och privatpersoner uppmanades alla att fundera på vad som kan göras för att vända utvecklingen.

Även Brå betonar i sin rapport att barns utsatthet inom de kriminella nätverken är ett betydande samhällsproblem. I samband med att barnen placeras på Sis ungdomshem är det vanligt att nätverksinvolverade barns och ungas kontaktnät byggs ut. Kriminaliteten kan till och med fördjupas genom att de bor här. I augusti 2024 kom en alarmerande rapport om att kriminella själva driver vissa av landets HVB-hem som socialtjänsten anlitar. Barnombudsmannen säger att bristerna på HVB-hemmen varit kända sedan länge och menar att det som nu framkommit innebär ”ett haveri och ett gigantiskt svek mot samhällets mest utsatta barn”. I april i år våldtogs en flicka när hon pressats av andra flickor på HVB-hemmet att skaffa narkotika från en man i en bil. Osv osv.

Riktiga hem

Kan HVB-hem och Sis ungdomshem kallas riktiga hem? Är det ett hem när de vuxna som vistas där gör det huvudsakligen för att de har sitt yrkesarbete förlagt dit och sedan går därifrån (till sitt eget hem) när arbetstiden är slut? Är det ett hem när det som tydligast förenar vuxna och barn är myndighetsdokument som reglerar samvaron och tiden tillsammans? Flera hundra ungdomar rymmer varje år från de låsta avdelningarna på svenska ungdomshem. Ännu fler rymmer från socialtjänstens cirka 800 HVB-hem, där många av de 25–30 000 barn och ungdomar som omhändertas varje år placeras. Kan vi förstå varför? 

Barn ska bo i riktiga hem och tas omhand av människor som älskar dem, det är en god huvudprincip. Det är den bästa myllan att växa upp i. Ibland kan inte barn och ungdomar stanna i sin ursprungsfamilj. Droger, skadliga beteenden och psykisk ohälsa kan vara orsak till att hemmiljön, omsorgen och tillsynen har alltför stora brister. Då finns skäl till att socialtjänsten gör ett omhändertagande enligt LVU. Den möjligheten ska vi vara tacksamma för. Men socialtjänsten kan inte nära, vårda och fostra barn annat än i undantagsfall.

Riskbeteenden 

Ibland är till och med barn så farliga för andra och sig själva att de inte kan vistas i städade rum. Ingen privatperson vågar ta risken att ta hand om dem i sitt eget hem.

Att varje dygn på ett HVB-hem kostar 5–10 000 kronor per dygn och barn är inte det största problemet. Det riktigt allvarliga är att de där kan få känslan av att ingen levande klarar av dem eller orkar med dem. Insatser och program misslyckas förstås ibland och utanför de troendes miljö – där man inte räknar med Guds godhet – har man ju bara människors omdöme att lita till.

Ibland är det oönskade beteendet en reaktion på en kärlekslös omgivning. Med upplevelsen av tillhörighet kan tryggheten växa fram. Och det barn behöver är trygghet. Tänk om vi tidigt kunde fånga upp de barn som lever i riskmijöer! Då skulle chansen till tidiga insatser och en trygg uppväxt öka.

Individuellt stöd 

Många är de vuxna så kallade maskrosbarn som vittnat om hur avgörande en enda persons uppmärksamhet och omsorg varit under deras egen barndom. Maskrosen kan växa och blomma vackert även mitt i asfalten, om plantan bara har tillgång till en gnutta jord. Ibland kan denna uppmärksamhet också leda till att man anmäler sin oro till kommunens socialtjänst som har uppdrag att utreda saken vidare. 

Här gäller det att kommunen har ett väl utbyggt familjestödsystem. De är också i behov av kontrakterade familjehem som öppnar sin famn, ersättningsfamiljer som är beredda att offra tid, uppmärksamhet och bekvämlighet för de utsatta barnens skull. 

Alla har inte den möjligheten, men det finns ändå mycket vi som kristna kan göra:

1. Stötta de familjehem som finns i vår närhet på alla sätt som tänkas kan. Be för dem – inte minst.
2. Uppmuntra dem som funderar över om det kan vara familjens kallelse att ansöka om att få bli familjehem.
3. Uppmuntra varje förälder, så att man orkar ta sitt föräldraansvar även den dag som idag är – särskilt de som kämpar ensamma, kämpar med många barn, barn med speciella behov eller sjuka barn.
4. Försöka se de barn som ”driver runt” i centrum och de ungdomar med hög social kompetens som de gärna vill likna och som har uppdraget att ”fånga in” dem.
5. Bygga relationer med dem så att de vet någon som finns där för dem den dag då ”tidsfickan” uppstår, deras chans att rymma då de överordnade åkt fast eller flyttat på sig.

Ja, kanske viktigast av allt och här har varje vuxen i skolan en avgörande betydelse; försöka se varje barns längtan efter uppmärksamhet och efter att få vara värdefull för någon, så att vi bygger ett samhälle där förtroende finns, inte bara i de närmaste relationerna.

Jesus gästar riktiga hem, där familjebanden ibland är ansträngda men bygger på samhörighet och ömsesidighet. Rollerna kan skifta men i ett hem bor man för att man hör hemma där. Man är önskad och väntad. De ansvariga i ett hem visar sig redo att ta emot barn och infoga dem i den trygghet, kärlek och omsorg som hemmet kan ge. Det är något annat än att förvisa barn till en arbetsplats där inga vuxna är mantalsskrivna. 

Om de kriminella nätverkens framgång med att fånga in och utnyttja barn ska upphöra, behöver Sis ungdomshem och inte minst de många HVB-hemmen fasas ut så snart som möjligt. Lagstiftningen behöver dessutom ses över och socialnämndernas insatser utvärderas. Varje barn har rätt att födas till en värld där det goda ges utrymme och uppmuntras mer än världens och varje människas mörker. 

Inger Lindeskog
Diakon i Åmåls församling