Utdrag ur föredrag av Fredrik Borglin i Hajoms församlingshem. Höstmöte för Kyrkliga Förbundet i Mark, Kind och Bollebygd samt Riksförbundet Kristen Fostran 5 oktober 2014, Hajoms församlingshem.

Fredrik Borglin är komminister i Istorps pastorat sedan drygt tre år, född och uppvuxen i Fjärås, och präst sedan snart sju år. Bor i Horred med Sara och Iris.

”På den vägen – utifrån ett skol- och familjeperspektiv” har jag blivit ombedd att tala om. Jag vill börja med att säga något om den första delen av överskriften.

Att vara på väg någonstans, det är ju att komma någonstans ifrån.

Som kristna har vi två utgångspunkter. Den första är Golgata och korset. Det är ju den symbolen vi bär kring halsen. Vår tro, vår vandring, utgår ifrån att Jesus Kristus på korset har vunnit något som gäller oss, och som gäller alla människor som tar emot det, nämligen: syndernas förlåtelse, liv och salighet. Det är det smycket en del av oss, eller kanske vi alla, har kring halsen: korset. För att vi tillhör honom som gett sitt liv på korset för oss, och för att våra liv och vår vandring därför utgår ifrån honom och hans kors. Det är det ena.

Vår andra utgångspunkt är: Missionsbefallningens berg. Vi är ju nämligen utsända av vår Herre Jesus.

Också de som tvivlade sändes ut.

Vi är på den vägen, på väg från korset och missionsbefallningens berg, på den vägen som är Jesus Kristus, på den vägen som leder till den yttersta dagen, då den gode Herden längtar efter att få kalla alla sina får till sig.

Nu ska vi tala om detta utifrån ett skol- och familjeperspektiv. Skolan och familjen är två arenor som är så stora, att de påverkar oss alla.

Men låt säga att du är en del av en familj, låt säga att du har barn och att du vill att ni som familj ska verkligen vara ”på den vägen,” och låt säga att du vill att dina barn ska fortsätta vara med ”på den vägen” också när de på allvar börjat forma sitt eget liv. Låt då det få bli din största prioritet. Och låt din största prioritet få bli känd för dem.

Det allra viktigaste är att få en personlig relation med Jesus Kristus, att vara med på vägen.

Du behöver en församling, och dina barn behöver en församling. Om det inte kan vara din lokala församling, så åk då inte runt en massa, utan se till att hitta en församling, din församling. Överväg till och med att flytta, så att du mera fullödigt kan dela församlingens liv.

De barn och ungdomar som jag möter, som trots sin unga ålder verkar ha kommit en bra bit på trons väg, det är i stor utsträckning de barn och ungdomar som har föräldrar som själva kommit en bra bit på vägen, och som själva lever ett aktivt församlingsliv och förstår församlingens betydelse.

Barn behöver fler kristna förebilder än bara sina föräldrar, även om det är en bra början.

Det finns ett uttryck som jag tror är afrikanskt: Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag skulle vilja plocka in det uttrycket i vårt sammanhang: Det krävs en hel församling för att uppfostra en lärjunge.

Om familjen är något som jag som kanske förälder har stor möjlighet att leda och påverka, så är det precis tvärtom med skolan, i många fall.

En rapport som togs fram av Sveriges kristna råd 2020 visar att varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tro i skolan. Jag minns själv hur det var, och jag hör ju ungdomarna i församlingen och på andra håll berätta om hur det kan vara. Det är inte bara andra elever som är problemet. Det är, tyvärr, också inte så sällan lärare.

Och finns du i skolan, kanske som lärare: be Herren visa för dig, hur du kan vara en påminnelse för de kristna barnen och ungdomarna, om att de inte står ensamma. Be Herren visa dig, vad du i skolan kan göra för alla de andra som är med ”på den vägen.”

Carl-Henrik Karlsson