På söndag, 8 september, firar vi 15 söndagen efter trefaldighet med evangeliebudskapet om vår himmelske Faders omsorg om oss: att vi inte ska göra oss bekymmer för morgondagen utan först söka hans rike och hans rättfärdighet, Matt 6:31-34.     

Den första läsningen är hämtad från Nehemjas bok, 9:19-21. Nehemja talar till folket i samband med återuppbyggnaden av Jerusalem och påminner dem om hur Israels folk hade kunnat vandra bekymmerslösa i 40 år genom öknen efter befrielsen ur Egypten den första påsken. Att det blev 40 år och inte bara två år berodde på folkmajoritetens misstro mot Guds ord och löfte – ändå sörjde han för dem alla de 38 åren därefter. Hans GPS – molnpelaren och eldpelaren – vägledde dem ända fram till det utlovade landet, ”Hela vägen går han med mig”, Sv ps 252. Herren sörjde generöst för dem: mannat är välkänt, dag för dag – inklusive vila på sabbaten. Vatten ur klippan släckte törsten. Det blev inget att lämna till “second hand” – kläderna slets inte ut. Fotvården behövde inte rekommendera stödstrumpor – fötterna svullnade inte ens. Tänk att Guds Ord är så konkret! Lika konkret som vår vardag. 

Jesus verkar ha allt detta i minne, när han vill hjälpa oss att se hur Herren är redo att möta alla de dagliga bekymmer som väntar i morgon och nästa dag: ”Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi klä oss med?”, Matt 6:31. Herren är inte främmande för hur det ser ut i ditt kylskåp, i din plånbok eller i din garderob. Delge honom din oro, när den kommer krypande. Han vet ju hur det är att vara människa, han som är ”sann Gud och sann människa”.

I den andra läsningen möter vi ett lite annorlunda perspektiv. Lukas berättar i Apg 20:32-36 om Paulus och hur man själv kan bidra till att andra ska kunna vara bekymmerslösa. Paulus med sitt höga uppdrag skulle ju kunna säga till församlingarna han grundade och betjänade att ”nu får ni förse mig med mitt dagliga bröd så att jag inte behöver göra mig bekymmer för morgondagen”. Men så gör inte Paulus. När han talar till de äldste från Efesos och säger: ”Dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov”, kan man lätt föreställa sig att han håller fram sina händer, säkert med valkar från arbetet med segelduk eller läder. De var inte bara lyfta i bön till Herren – de var också förtrogna med arbete och hantverk. Bön och arbete hör ihop. Ibland kan det bli så tokigt att folk ”lutar sig” mot Jesu löfte om bekymmerslöshet och inser inte, att det är andra lemmar i Kristi kropp som ”gör jobbet”. Tvärtom, säger Paulus, ska vi vara måna om att det vi gör bidrar till att lösa andras bekymmer för morgondagen. ”Ta er an de svaga” säger Paulus och ger oss ett ord av Jesus som bara är bevarat här, inte hos någon av evangelisterna: ”Det är saligare att ge än att få.” 

Evangelieläsningen är ett stycke ur Bergspredikan. Jesus skam-förklarar inte våra jordiska behov av mat, dryck eller kläder. Han vet att vi behöver detta. Tänk så mycket vår tids moralkakebagare förser oss med dagsaktuella ”-skam”-begrepp! Vår himmelske Fader skänker oss inte moralkakor. Han ger oss Livets Bröd! Poängen med det Jesus säger är att vi ska fokusera strävan i vårt liv på det Brödet, att söka hans rike och hans rättfärdighet. Då kommer alla våra andra legitima behov på sin rätta plats: plats två eller tre eller fyra … 

Om bara gemenskapen med Jesus får vara nummer ett får resten sina rätta proportioner. Bengt Pleijel varierade en gång texten i sången ”Fäst dina ögon på Jesus” och sjöng: ”Alla ting runt omkring får du se som han / i ljuset av hans ära och makt”. Det är inte så att de ”smälter bort som snö” utan de får sin rätta belysning, när Jesus i sin härlighet får lysa på våra jordiska behov. Han vet vad vi behöver och när vi söker Honom främst av allt kommer han att se till att vi också får ”allt detta andra”. 

”Fader, ge oss idag det bröd vi behöver!”

Göran Simonsson