Efter uppståndelsen uppenbarade Jesus sin härlighet på ett annat sätt, när han fått en härlighetskropp som inte var bunden av tid och rum.

En kristen ska tacka och vara glad över allt gott, som Gud ger i skapelsen. Men han har inte det jordiska så kärt, att han inte kan lämna det. Gud har något att ge som är större och viktigare. Jesus kommer med riket, som inte är av denna världen.

Inspiratören i Oasrörelsen berättar om ett av de redskap som den helige Ande använde för att föra henne till tro: “En psalm som blev viktig för mig som 16-åring och som är lika viktig för mig idag som 72-åring”. 

Det Jesus erbjuder är att du får komma till honom, stänga dörren om dig och be till din Far som ser i det fördolda. Och vilket erbjudande! Tänk att få tillhöra ett folk som känner vägen till Faderns hjärta; bönevägen.

Han lever och verkar än. Det är något som vi ständigt behöver återkomma till. Urkyrkan bytte till och med gudstjänstdag för att fira hans uppståndelse på den dag det skedde. Det var en verklig game changer, också för oss.

Stilla veckan hjälper oss att stanna upp. Jesus kom för att tjäna och ge sitt liv. 

Därför är fastan också något glädjefullt, som gör stegen lättare. För varje steg vi tar med Jesus på hans väg, så kommer vi närmare – inte döden i första hand – men honom, härligheten, himlen.

Visst är det värdefullt att samlas i familjen och ha det trevligt tillsammans, men låt inte detta skymma vem som är huvudpersonen. Det är och förblir han som föddes i Betlehem, skriver Fredrik Fernbom i årets julbetraktelse.

I en av evangeliebokens texter på första söndagen i advent läser vi ett av sändebreven till församlingarna ur Uppenbarelseboken.