Med Abba, Kent och transhumanisterna som exempel ifrågasätter krönikören Alma-Lena Andersson den panikslagna jakten på evigt digitalt liv med teknikens hjälp.

Att offra sin nattsömn för att torka små rinnande tårar, trots en värkande rygg fortsätta hålla de små händerna då gången ännu saknar balans, och för hundrade gången dela fascinationen över stekspaden i äkta plast, det kanske är det mest andliga jag någonsin sysslat med.

Det händer inte ofta, men ibland får jag en aning om hur det är att vara en stor och bemärkt person i historien. Detta mycket sällsynta tillstånd uppkom senast en morgon efter min morgonsimning med hundarna på ”hundstranden”.

De flesta av oss mår bra av att ibland ifrågasätta oss själva i enskild rannsakan. Kanske har vi till viss del tappat bort den där aspekten som i bibeln kallas helgelse?