I skrivande stund är det annandag pingst. ”Andens vind över världen” heter evangeliebokens tema för denna dag. Jag brukar kalla den ”kyrkans internationaldag” och det känns symptomatiskt i denna hårda tid att just internationaldagen byttes ut mot en borgerlig nationaldag 6 juni.

Kristenheten är och förblir internationell och i vissa sammanhang är nationalismen totalt livsfarlig, till och med tydligt antikristlig. Vi har förstås Europas 1900-talshistoria som tydligt exempel på denna nationalismens sataniska farsot. Den började lite oskyldigt hos tonåriga pojkar vid tyska skolor i slutet på 1700-talet för att sedan växa till ett nazityskt och sovjetryskt monster vilka nästan slukade hela världen vid 1900-talets mitt. Ibland kan en nationaldag vara oskyldig, men aldrig bättre eller ens i närheten av lika viktig som kyrkans internationaldag. I Kristus är gränserna utplånade. Där kristenheten finns borde gränserna vara utplånade. Här råder Guds rike och det riket har inga jordiska gränser. Andens vind över världen innebar så stora förändringar så vi kan knappast greppa dem alla. I antikens värld fanns exemplvis inget lika värde mellan människor. Nu ser vi det som ett axiom. 

Slavar räknades som åsnor, bakredskap, kor, stolar och hundar in i bohaget. En katt kunde upplevas som likvärdig med en slav eller mycket mer värd än en slav, det bestämde bara ägaren. Man menade också under antiken att det inte fanns två kön, man ansåg att det fanns ett enda, manligt, kön. Kvinnor var resultatet av att en ond vind blåste under graviditeten så det lilla manliga fostret blev, av en olyckshändelse, utvecklingsstört och därmed föddes som flicka. Hur Aristoteles kunde få för sig detta är obegripligt för oss. Men i antikens tankemiljö, där kvinnor verkligen bara räknades som halvt mänskliga, var det inte underligt alls. Jesus underordnar sig inte alls detta tänkande utan upprättar kvinnor, barn och slavar på ett dittills okänt vis så de flesta idag, i alla fall med munnen, bekänner sig till alla människors lika värde. 

Så är Jesus också den stora bagerskan med en surdeg som syrar en enorm deg. Ja, den kända liknelsen blir begriplig först när man bakar med surdeg. En så stor andel mjöl som i liknelsen kräver att degen bearbetas och jäses länge. Först ska surdegen blandas med mjöl och ljummet vatten och bubbla upp över natten. Nästa dag ska degen blandas ihop och bearbetas, hela dagen. Den ska vändas och knådas och man ska slå in luft i den, vika den som ett kuvert och vända den med skarvarna nedåt och sedan upprepa. Sedan ska degen stå en natt igen innan den bakas ut och gräddas. Allt måste ske i ett rent och hyfsat varmt kök utan plötsliga kalldrag. Ska ett helt universum genomsyras krävs alltså tid. Den kristna surdegen har knappast verkat färdigt. Den stora degen skapelsen har ännu inte påverkats helt och hållet av det dubbla kärleksbudet, det är tydligt vid en snabb blick på all mänsklig interaktion från förskolan till krig och terrorregimer jorden runt.

Dessutom verkar nu en fascistisk rörelses iskalla drag motverka den kristna tanken med ett absolut och lika värde för alla människor. Hamas och andra islamofascistiska rörelser idkar flitigt åtskillnad mellan araber och judar, muslimer och andra religiösa grupper, kvinnor och män, normalstörda och andra, sexuella majoriteter och dito minoriteter, mellan olika etniciteter, fattiga och rika, barn och vuxna. På samma sätt arbetar Putin, Erdogan och deras kompisar för att återinföra en fascistisk ordning i Europa. De vill tillbaka till det som förmodligen gällde nästan överallt på jorden fram till cirka 1500 år f.Kr, vilket arkeologiskt material påvisar. Människan levde i en våldsam kultur där den starkare hade makten över den svagare. Människobyar var organiserade kriminella gäng i krig med andra organiserade kriminella gäng. Men det fanns motståndsfickor mot denna livsstil. En av dem kallades hebréer: förtryckta folkgrupper som flydde kleptokratin Egypten den första påsken. Inte konstigt att just judar är världens mest förföljda folkgrupp. De har i 3500 år stått emot den hänsynslöses rätt gentemot alla andra.

Med sig bar de tio budord, den första lag som gällde lika för alla människor: kvinnor som män, fattiga som rika, slavar som fria, gamla som unga, sjuka som friska. Den äldsta lagsamling vi har kvar är Hammurabis lag där det gjordes strikt åtskillnad mellan kvinnor och män men framför allt mellan slavar och fria. Mose stentavlor med tio budord, så radikalt enkla att de består än idag, är helt annorlunda. Jag tror därför att Jesus syftar mycket längre tillbaka i tiden när han talar om Gudsrikets surdeg. Jesus är ju evig Gud och var med från första början. I skapelsen fanns denna surdeg nedlagd och den stora bagerskan har knådat, vänt och bearbetat sin surdeg sedan dess. Några tydliga steg i bakprocessen ser vi, av vilka budorden är ett tydligt moment. Dessa tio lagar som sammanfattar det mesta människor i grupp kan stöta på: familjekonflikter, egendomsbrott, ryktesspridning och mord. Men det budord som är mest revolutionärt, och självklart typiskt för före detta trälar att lägga stor vikt vid, är budet att du ska ta vara på vilodagen.

Aldrig förr hade man lagstadgat en dag för alla att vila, slavar också, kvinnor också. Aldrig förr hade en lagsamling varit så tydlig med att även gangsterbossarna i toppen hade en makt att frukta: Gud, mycket större och mäktigare än de. En domare som skulle ta sig an den fattiga, änkan och den faderlösa. De där som kleptokraterna fritt och för intet hade offrat till gudar, främst Mammons ära. De där som de klöst arbete ur tills de var så slitna att de slängdes på avskrädeshögen tillsammans med uttjänta åsnor, oönskade barn och ihjälplågade hundar. De hade plötsligt fått en försvarsadvokat, som antikens greker kallade en paraklet. Parakleitos är också det grekiska ordet för den Heliga Ande. En försvarsadvokat och rättvis domare i samma person. Den starkaste maffiaboss, den mest hyllade faraonen, den segerrikaste krigarkungen, alla ska de en gång möta sin skapare och domare. Det lilla ökenfolket hade påbörjat en revolution. 

Den revolutionen började spridas över världen den första pingsten då alla som samlats i Jerusalem för firande av Mose mottagande av lagens tavlor på Sinai berg fick uppleva Andens vind över världen. Jag tror inte det var en slump att Anden kom just när de tio budorden firades. Och detta ledde till att idag kan vi av en helt vanlig tonåring från ett sekulärt hem med tolv års skola och ett antal års förskola bakom sig få uppsatsrader som dessa i ett nationellt prov:””we could try to get everybody to treat other people as they would like to be treated themselves. If we could do this we have come really far.”

Surdegen jobbar obevekligt gränslöst vidare i befrielsens tjänst.  

Alma-Lena Andersson