Lucia borde räknas som Sveriges skyddshelgon. Ingen annanstans utanför Syrakusa är denna sicilianska martyr så älskad. Redan på tusentalet i Skara fanns en Lucia-kult. Legender berättar om hur Lucia kom med skepp fullastade med bröd till svältande människor i Norden. Hennes namn betyder också ljus och hennes helgondag infaller vid tiden för vintersolståndet enligt den julianska kalendern, det vet minsta mellanstadiebarn i Sverige. Vi är många som medverkat i luciaspel där man på olika sätt lyft fram hennes martyrium och legenderna kring henne. I Sverige är det ju årets stora kulturhändelse för förskolebarn och skolkörer. Och jag älskar detta. Lucia-traditionen är ett immateriellt kulturarv att vårda och vörda.

Det är så klart sant att hon levde och dog på Sicilien och förmodligen inte hade några som helst band med Sverige eller skickade bröd hit, även om en del nationalister hävdat att Lucia kanske härstammade från de normander som besatte Sicilien och bidragit med DNA från Norden. Men eftersom Lucia levde under antiken och dog redan 305 kan det inte stämma. Normanderna kom till Sicilien i slutet av 1000-talet. Då var de redan kristna fransmän och väl bekanta med Syrakusas berömda dotter. Storvulna idéer om att Lucia var nordiskt blond och därför så älskad i norr faller alltså, liksom all rasism, på sin orimlighet.

Lite lustigt är att nationalister alltid bråkar kring detta kristna kulturarv: luciafirandet. Vi minns med fasa när en adopterad flicka med indiskt ursprung, Astrid Cederlöf, var SVT:s Lucia 2012 och ett gäng rasister gick till nätangrepp mot denna 14-åring (!). Det sjuka med denna rasism är också att kristendomen, Lucia och alla vi kristna tillhör en global rörelse som ser rasism som en hädelse. Från Lucia utgår något helt annat än nationalistiskt hat. Hon vägrade lyda sin romerska kejsare som ville skapa lugn och ro i sitt stora rike genom att skapa nationalistisk enhet genom att förfölja kristna som Lucia. Diocletianus hette han som befallde alla i riket att tillbe de romerska gudarna. Vägran ledde till stränga straff.

Diocletianus blev så den enskilt största helgonmakaren i romarriket och kulmen på Roms kristendomshat. Efter honom var de statligt sanktionerade förföljelserna mot kristna över. Hans intention var att stifta Pax Romana i riket genom att hindra kristna från att låta tron få konsekvenser i vardagslivet. Han var ju gammal soldat och disciplin och lydnad mot överordnade ansåg han vara medlet för att uppnå lugn. Lucia var olydig. Hon fick således betala med sitt liv för Roms stabilitet. Diocletianus vann slaget men förlorade kriget.

Han firas inte varje år i ett mörkt och fruset land långt från sin hemort. Han firas varken i Syrakusa eller i Kongo, dit svenska missionärer tog med sig svenskt luciafirande. Längst upp i norr finns min hemby Jukkasjärvi. Där känner få till Diocletianus men vi hyste SVT:s Lucia 2020, åtta år efter att Astrid Cederlöf retade gallfeber på svenska tangentbordsaktivister. Jukkasvarianten blev en stor succé och stilbildande. Detta luciafirande förde också Yezzeh, min extradotter från Filippinerna, i min väg. Hon gillar också Lucia och till råga på allt kände hon till vår tradition eftersom en av hennes präster kommer från Kongo och introducerade svenskt luciafirande som han fått med sig från Kongo, till sin församling i Cebu. Således firar vi Lucia-novena varje år sedan dess. Med halva världen emellan oss är vi ändå tillsammans genom Jesus.

För mig är Lucias resa jorden runt ett typiskt tecken på vad kristendomen är. Tacksamt tar jag emot att Lucia var olydig och spred ljus i fängelser i Syrakusa, sedan i Sverige, i Kongo, i Filippinerna. Tänk att de kristna inte stannade kvar i Judéen, Italien, Syrien och Etiopien. Tänk att de trotsade tidens starkaste militärmakt. Tänk att de inte höll tyst om Vite Krist i mötet med vikingar och stigfinnare. Tänk att de inte drog sig för att resa långt utanför sin bekvämlighetszon för att berätta de goda nyheterna om frälsaren som fötts åt oss i Davids stad; hela världens kung.

Alma-Lena Andersson 

Bildtext: Birgit Ridderstedt (1914–1985) var en svenskamerikansk folksångerska som på luciadagen 1951 fotograferades i Chicago med levande ljus i luciakronan. Foto: C. Erík Ridderstedt for family files acquired by FamSAC, Public domain, via Wikimedia Commons