1 maj ska man ta en cykeltur oavsett om det blåser 30 sekundmeters snöstorm eller om solen gassar över torra vägar. Det är sedan gammalt här i norr. Att cykla i Kiruna 1 maj är dock oftast en, som det heter i sann svensk-amerikansk anda, utmaning. Jag minns turer efter vägen längs med Kalixälvens källsjöar förbi byar som Kaalasjärvi, där moster bodde, Laukkuluspa där frälsningsarméns soldater hade sina husvagnar uppställda året runt fram till Holmajärvi, där det fanns en kiosk där vi köpte Sunkist med sugrör i den brandgula tetraedern. Det var kallt, det var halkigt, tungt och spårigt. Och alldeles underbart för en unge som läääängtat efter att få cykla i veckor sedan asfalten börjat bli synlig på gator och gårdsplaner så pass att det gick att rita en liten hage att skutta runt i.

Förutom floskler som ovanstående ”utmaningar”, rockmusik, jeans och annan populärkultur har vi importerat en trevlig maj-sed från USA: Labour Day. Dick Harrison berättar att den gamla glada vårfesten till den heliga Valborgs ära var ett lämpligt tillfälle för den unga arbetarrörelsens egen dag ägnad åt demonstrationer och samkväm. Men bakgrunden var tragisk. I Chicago den 4 maj 1886 inträffade Haymarket-massakern då demonstrerande arbetare drabbade samman med polis vilket resulterade i flera dödsfall på båda sidor.

På USA-nskt initiativ antog sedan den socialdemokratiska internationalen 1 maj som sin dag 1890. Man firade med demonstrationer för 8 timmars arbetsdag och samkväm i gröngräset. I Kiruna firades förstås 1 maj från stadens grundande med demonstrationer men det var sällan läge för picknick i det gröna. Däremot gjorde man snögropar vända mot söder och grillade korv i vårsolens sken. En sed som ännu lever. Varje vårvinter från mars till maj ser man folk längs allfarvägar och skoterleder som grävt gropar i snön i en sydslänt för att mysa en dag i solen med medhavd mat vid öppen eld.

Att arbetarnas dag blev den första, och inte fjärde, maj berodde alltså på att 1 maj redan var väletablerad som folklig festdag tillägnad den heliga Valborg/Walpurgas helgonförklaring och relikers förflyttning till Eichstätt från klostret i Heidenheim där hon dog den 25 februari troligen 779. Kring Östersjökusten, däribland Sverige, Åland och Finland blev denna händelse rejält firad. Men varför fick denna Walpurga/Valborg den digniteten? Jag tänker att datumet var perfekt men det berodde också på en nunna, som själv beskrev sig som ”en enkel anspråkslös släkting” till de tre kända syskonen som grundade klostret Heidenheim: Hygeburg (floruit 760-780).

Hygeburg skrev bland annat om klostrets grundare, Valborgs bror, Willibalds pilgrimsresor så långt som till Jerusalem. Hygeburg var till och med så ödmjuk att hennes skrifter tillskrevs Valborg själv fram till 1931 när det riktiga förhållandet framkom. Men Valborgs bidrag var omistligt då hon förvandlade klostret till ett dubbelkloster när hon tog över klostrets ledning vid brodern Willibalds död. Så kunde nunnan Hygeburg inträda i klostret och när andra klostersyskon klagade på Hygeburgs författarböjelser tog Valborg henne i försvar och uppmuntrade henne till att fortsätta.

Valborg själv föddes i England omkring 710 i en keltisk familj. Hennes pappa kallades Richard Pilgrim eftersom han var en så hängiven kristen att han dog under en pilgrimsfärd till Rom. När han reste insatte han sin dotter som abedissa vid sitt kloster i Wimborn Abbey i Dorset. Vid elva års ålder var alltså Valborg redan abedissa i det kloster där hon utbildades till en skicklig skrivare, kopist och silvertrådsbrodös i det avancerade dyrbara hantverket Opus Anglicanum, en föregångare till tenntrådsbroderiet här i norra Sverige. Vid ca 37 års ålder kallades hon till Tyskland av sin morbror, biskop Bonifacius i Mainz, för att missionera bland de hedniska frankerna tillsammans med sina bröder.

Frankerna var en mäktig germansk folkgrupp, förfäder till en del av dagens tyska och franska befolkning. Ansgar, Sveriges apostel, kom från en frankisk släkt i Frankrike som länge varit kristnat när Valborg kom till Tyskland. Där hade nämligen frankerkungen Klodvig I antagit kristendomen 596 genom giftermål med den burgundiska katolska prinsessan Clothilde. Men tyska franker höll ännu fast vid hedendomen när Valborg och hennes bröder tillkallades för att kristna dessa envetna hedningar. Hennes bror Sankt Willibald blev en andlig kändis redan under sitt liv och den välutbildade Valborg uppmuntrade alltså sin släkting Hygeburg att skriva hans biografi samt en bok om hans pilgrimsfärder till Jerusalem. Hygeburg räknas därför som den första kvinnliga skribenten i Tyskland och England.

Valborg fortsatte arbetet med att leda klostret och de tyska frankerna till kristen tro fram till sin död 25 februari 777 eller 779. 1 maj 870 helgonförklarades hon. Hon avbildas med sädesstrån i famnen vilket visar att hon förknippas med jordbruket men hon är även skyddshelgon för några västeuropeiska städer tex Antwerpen. Hennes förbönshjälp åkallas specifikt för att be för god skörd, rabiesdrabbade och i storm. Sjömän åkallar även Valborgs förbönshjälp i största allmänhet. Men mest av allt förknippas hon med den efterlängtade våren.

Under medeltiden började man därför grundligt fira Valborgsmäss den 1 maj med början aftonen före 1 maj. Bålet var på plats redan då liksom majstången, det lövade kors som vi i Sverige nu förknippar med midsommar. Man firade också med Robin Hood-spel som ger ytterligare en koppling till arbetarnas dag. I Sverige blev 1 maj borgerlig helgdag redan 1938 och firades första gången 1939 då andra världskriget brutit ut. I Sverige blev därför 1 maj en slags allmän dag för att manifestera Sveriges oberoende gentemot omvärlden under krigsåren medan Sverige hade samlingsregering, så 1 maj blev här partipolitiskt övergripande och nationalistisk. Detta märks ännu idag i Sverige tex då studentsångare i Lund också sjunger på 1 maj trots att de ofta saknar koppling till arbetarrörelsen.

Vår särtradition i norra Sverige att ta ut cykeln på 1 maj är inte lika gammal. Det krävdes familjer med ekonomi för cyklar till barnen, samt ledig tid, vilka ju var ett resultat av arbetarrörelsen. Nu önskar jag bara att 1 maj skulle återknyta till sin begynnelse; det vill säga arbetstidsförkortning. 1890 var det ännu långt till 8 timmars arbetsdag. När detta krav nu blivit norm i större delen av västvärlden samtidigt som produktiviteten mångdubblats tycker jag det vore läge för fler cykelutflykter med familjen och fler helgonbiografier vilket kan bli resultatet av ytterligare en arbetstidsförkortning. Demonstranterna borde alltså texta på sina plakat: Mer tid för cykelutflykter-35 timmarsvecka åt alla! Och som man säger i Finland: Glad Vappen!

Alma-Lena Andersson