Artikeln av UllaCarin Dahl-Rolfö publicerades i Kristen Livsgrund nr 3, september 2021.

Årets möte med den Europeiska lärarorganisationen SIESC, där några av oss i RKF är  enskilda medlemmar, genomfördes digitalt.

Mötet handlade mycket om det senaste året som gått med digitala möten och fjärrundervisning på våra skolor. Vi har i förväg fått möjlighet att besvara en rad frågor som ska ge en bild av hur pandemin har påverkat våra elever och deras  kunskapsinhämtning. Jag kan konstatera att det inte skiljer sig särskilt mycket vad gäller  fjärr- och distansundervisningen för eleverna i åldern 13-19 år. Däremot är det mer vanligt  att skolan har varit stängd också för de yngre barnen på flera platser i Europa än här i  Sverige, där vi hela tiden har haft igång undervisningen på plats i skolan upp till år sex.

Vi fick också ta del av och diskutera en internationell studie av Mag. Gertraud Salzmann  (lärare i religions-pedagogik vid universitetet i Salzburg) ”Learning under covid-19  circumstances”, där 25 000 studenter från Europa, Asien och Nordamerika i 15-årsåldern  har deltagit. Studien pekar på att vi inte har en förlorad generation p.g.a. pandemin.  G Salzmann vill lyfta det positiva vi fått av pandemin och nämner bl.a. att eleverna har  vuxit i sitt ansvarstagande både som elever och familjemedlemmar i det sociala samspelet, samt utvecklat sin förmåga att organisera för sina studier. Men studien visar  också att det finns begränsningar för vad ungdomarna klarar av.

För att lyckas krävs att eleven känner samhörighet och gemenskap med sin grupp. Det  krävs även bra och fungerande digitala plattformar som möjliggör känslan av att tillhöra  en grupp om än digitalt. Tydliga instruktioner och målbeskrivningar är avgörande för ett gott studieresultat.

En slutsats som Salzmann gör i sin studie är att utbildning kräver mångfald och att utbildningen skall vara en lärdom för livet. En del av detta har vi sett under pandemin. Studenter har blivit bättre på att hantera digitala verktyg och delta i fjärr- och  distansundervisning vilket kommer att gynna elever från främst glesbygdsområden som i  framtiden kommer att kunna delta i utbildningsutbudet i större utsträckning även på hemmaplan.

Den andra dagen diskuterades ett utdrag ur Påven Francis bok ”Let us dream – a Path to  a Better Future” (2021). Framför allt diskuterades hur vi kan utveckla och förbättra vår medmänskliga förmåga att på riktigt förstå hur andra människor har det, vilket har  aktualiserats under det här pandemiåret då vi uppmanats att hålla distans till alla. Han  talar om tre steg; 1. att identifiera problemet, 2. att snabbt reagera och hjälpa samt 3. att  reflektera och öppna sig för nödvändiga åtgärder.

Problemet är inte att föda de fattiga  och ge kläder åt de nakna, eller besöka den sjuke utan snarare att känna igen dessa  hjälpbehövande och få dem att känna sig värdiga att sitta vid vårt bord och känna sig som  hemma, att vara en del av en familj. Detta är tecknet på att Himmelriket är mitt ibland oss.
(citat från s 60)

Varken tekniska framgångar eller gott ledarskap kommer att räcka för att komma dit, endast människans innersta vilja och öppna hjärtan gör det möjligt att förändra framtiden och möta medmänniskan på det sättet.

Det är intressant och berikande att samtala med lärare från andra länder också då det sker digitalt. Vi har så mycket som förenar men också det som skiljer vilket inspirerar till nya möten.

2022 års möte hålls i Tirana, Albaniens huvudstad.

UllaCarin Dahl-Rolfö