Ångest och mörker. När profeten Jesaja beskriver tillvaron i sin kända profetia om barnet som ska födas får de orden måla vår tillvaros bild för oss. En bild vi nog lätt kan känna igen i vår värld idag. För visst finns det gott om ångest och mörker – och förutsättningar för det – runt omkring oss. Situationen i Ukraina och Mellanöstern är bara två uppenbara exempel som vi alla delar och i varierande mån påverkas av. Psykisk ohälsa, matfattigdom, våld och kriminalitet möter vi också närmast dagligen så snart vi slår på en nyhetssändning – och nog ofta mycket närmare oss än så, kanske också i våra egna liv.

För nöden finns mitt ibland oss. Ångest och mörker finns mitt ibland oss. Oket, tyngden, stången, piskan. Kanske också i våra egna liv. Bilden av vår tillvaro Jesaja målar tar så lätt kött och blod för våra ögon.

Men även om bilden är mörk och dyster så är det inte en alltigenom mörk och dyster bild Jesaja målar upp – nej, tvärtom! För när han profeterar – när han talar ut Guds ord och vilja bland oss och till oss – så profeterar han först och främst om hopp. Hoppet – löftet – om att det tunga och svåra inte är det som består – utan det som förgår, för den som tror. För natten ska vika, ljuset ska bryta fram. Ångest, mörker och nöd – inget sådant ska segra.

Att det är länge sedan Jesaja profeterade detta gör det inte mindre aktuellt eller sant idag. För Barnet är alltid aktuellt – väntan på glädjedagen ständigt för dörren, löftet alltid giltigt. För ”Guds rike är nära”, som Jesus säger i Markusevangeliet 1:15.

Därför sinar inte förväntan på Barnet. Därför reser människor julgranar och pryder dem med ljus mitt i terrorbombningarnas ukrainska städer och i Mellanösterns kristna kvarter. Därför lyser ljusstakar och stjärnor i våra fönster. För att natten ska vika där ångest råder. Ja, för folken som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus bryta fram.

För profeten Jesajas ord är inte bara vacker poesi. De är verklighet. För han som är ljuset – barnet i Betlehems stall – blev ett riktigt barn av kött och blod – av människa och Gud på samma gång. Ett riktigt barn – en Gudason – som inte stoppades och inte stoppas av raketer, drönare och bomber – och inte heller av vårt mående, tomma kylskåp, vapen eller kriminella gäng.

Det enda som kan stoppa honom är stängda hjärtan.

Men barnet som föddes i stallets smuts och mörker – Han lyste upp stallet eftersom Han är det sanna ljuset – och Han vill lysa upp vår tillvaro, våra liv. Han vill komma med ljuset till varje människohjärta, också till ditt och mitt, denna jul. Till var och en som vill ta emot honom vill han komma – för att redan här och nu betvinga ångest och mörker. För att tvinga den onde och allt det onda att kapitulera –i oss, i våra liv. För att sätta dig och mig och varje människa som tar emot honom fri och fylla oss med sin kärlek – mitt i det som är.

Kanske slutar inte bomberna att flyga i Ukraina eller Mellanöstern för det, våldet på våra gator upphör kanske inte och inte heller fylls människors matbord med allehanda läckerheter. Men när han får komma in i våra hjärtan och liv förändras ändå allt. På riktigt. Ljuset bryter fram.

Ja, trots att allt till det yttre då kan te sig vara oförändrat är ändå inget som förut. Det som var smutsigt och söndertrasat i våra liv tvättas rent och helas och du och jag får liv som består.

Och Gud själv, som har kommit till oss i kött och blod, för att ge allt till och för dig och mig, vill också ge sig själv, sin kärlek, till våra medmänniskor genom oss.

För när det barnet – han som är ljuset – får växa i våra hjärtan, när ditt och mitt liv blir alltmera präglat av honom som är Gud själv, så växer också hans kärlek i ditt och mitt liv. Du och jag börjar älska alltmer som han – och ditt och mitt liv kan bli en kärlekens gåva till våra medmänniskor, ytterst från Gud själv. En kärleksgåva till den som ännu lever i ångest och mörker, till den som hungrar och fryser …

Så låt oss låta julens under ske också i våra hjärtan denna jul. Låt oss låta Gud själv – för första gången eller på nytt – födas i vårt hjärta, i ditt och mitt inre. Så att Han kan växa och leva och älska i och genom oss och vi med honom.

För bara så får också vi med herdarna erfara att ”allt var så som det hade sagts dem” – och sedan i våra liv visa på honom som kan vända det mörkaste mörker och den djupaste ångest till glädje och ljus.

Marcus Stille