Terror

Så har Sverige sällat sig till länderna i världen som drabbats av masskjutningar på en skola. Tio socialarbetare och komvux-elever sköts ihjäl av en ensam gärningsman på en skola. Som det brukar vara med detta slags våld var förövaren en ung vit ensam man som lider av psykisk sjukdom. Polisen vet inte vad denne Rickard Andersson hade för motiv till dådet. Det verkar vara planerat. Han har skaffat sig vapen och burit runt på dem tidigare, kanske för att testa om folk skulle se vad han kånkade runt på? Mer om detta senare.

Vi lär aldrig få veta exakt motiv eftersom han som sista åtgärd sköt sig själv. Vi vet däremot att vi som jobbar på skolor fick ytterligare en dragning om PDV (pågående dödligt våld) och vi blev ännu räddare för att sådant här ska hända i vår egen skola eftersom en skolskjutning alltid inspirerar fler unga ensamma vita män. USA har ju ett dystert världsrekord i skolmassakrer. Den hemska händelsen som kallas Columbine-massakern har inspirerat många unga vita ensamma män till liknande dåd. De klär sig ofta som förövarna i Columbine (Världens historia, 2023) ^[1], de ser på videoklipp både från och om den massakern och sedan de gått till angrepp hänvisar de också ofta till dem.

Man diskuterar nu om det är ett terrordåd att döda tio människor och skottskada sex personer. Jag tycker diskussionen är onödig. Terror betyder skräck och nu är vi skräckslagna. Oavsett om det var hat mot socialen, eftersom Rickard Andersson hotats med indraget försörjningsstöd eller besvikelse på skolan där han flertalet gånger misslyckats nå godkända mål i matematik, skapar händelsen skräck. Nazianstrukna ungdomar hoppas att Andersson var ute efter kvinnor och invandrare även om inget i nuläget tyder på det. Men vad det än var som fick Andersson att begå massmord och sedan ta sitt liv, precis som i massakern i Columbine (Wikipedia) ^[2], har händelsen skapat oro och fasa i hela landet. 

Anderssons dåd liknar på många sätt andra skoldåd men på två sätt sticker det ut: mördaren var själv 35 år och hans offer var också äldre än de vanligen är vid skolvåld. Alltså hade flera offer familj så lidandet blir drabbande på ett nytt sätt. Elsa Teklay, 32 år, den blivande undersköterskan med fyra barn har blivit uppmärksammad. Nuri Kino ordnade en insamling till hennes familj (Nerikes Allehanda) ^[3] som drabbats på många sätt av hennes brutala död eftersom hon, förutom studierna, också hade flera jobb som försörjde familjen. Hennes man har nämligen inte uppehållstillstånd. 

Liksom vid Columbine-massakern var minst en av de dödade också en varmt troende kristen, Salim Iskef, 28 år gammal (Dagen) ^[4]. Han begravdes i syrisk-ortodoxa kyrkan Sankta Maria utanför Örebro. Rickard Andersson hade själv besökt en kyrka i Örebro (Dagen) ^[5] många gånger och troligen då burit med sig sina vapen. Kyrkguiden som kände igen Andersson på bilderna har själv myntat uttrycket ”efterrädd”, den känsla han fick när han insåg vem den tyste mannen som så ofta besökt kyrkan, med trunk och gitarrfodral, var. Och det är väl ett ord som stämmer väl in på de flesta svenskar efter en sådan här händelse. 

Visst är intentionen viktig. Ville Andersson sätta skräck i folk? Men samtidigt är det svårt att tro att han såg det han gjorde som frånkopplat från effekten av handlingen. Självklart är det stor skillnad på denna förvirrade människas handling och intention jämfört med den riktigt genomkalkylerade ondska som terroristerna Hamas står för. Ändå är det svårt att tro att han ska ha varit så förvirrad att han inte förstod att han skulle skapa skräck när han började skjuta människor med jaktgevär avsedda för storvilt. Jag har haft den obehagliga erfarenheten att råka ut för att en man mördade min ingifta släkting med älgstudsare, vilket var fasansfullt att bevittna för de närvarande, bland annat mördarens barn, och huset var inte någon lek att städa. Det är därför inte konstigt att det tog tid att identifiera offren i Örebro. Och inte heller är det underligt att de som var på plats behöver traumaterapi bara av att ha bevittnat massakern.

Den efterrädsla vi alla känner borde alltså räcka för att rubricera detta som ett terrordåd. Vi inser nu att en massaker kan drabba vem som helst. Även icke-judar. Även ostraffade. Även fullvuxna. Sveriges vapenlagar är ingen säkerhetsgaranti längre. Och dessutom är inte komvux en skolform som kan känna sig tryggare än andra. När varken vuxen ålder, vapenlagar eller att hålla sig borta från kriminalitet skyddar oss, varifrån ska hjälpen komma? Så vad än Rickard Anderssons avsikt med dådet var, är det förstås ett terrordåd. Han har lämnat oss alla i svår efterrädsla. Rektor Linnea Lindquist skriver i Dagen ^[6] att hon avundas oss som har en tro när sådant här inträffar. Och jag förstår henne. För hur efterrädda vi än är vet vi varifrån hjälpen skall komma: ”Min hjälp kommer från Herren som har skapat himmel och jord”.

Alma-Lena Andersson

 

Bild: Polisbil utanför Campus Risbergska i Örebro, fem dagar efter skolskjutningen. Listz3 ^[7], CC0, via Wikimedia Commons