Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Vad blir jag skyldig?

Är inte det en återkommande fråga i handel och vandel? Det är en fråga som inte bara hör hemma i Guds allmaktsrike, utan också i hans nåderike. Ett rätt svar på frågan är dessutom viktigt för att vid tidens slut få vara med i Guds härlighetsrike. 

Vilket svar får vi i Guds ord om vi ställer frågan till honom som uppenbarat Ordet, nämligen Herren? Det rätta svaret är ”allt”. Jag är skyldig därför att jag slösat bort hans egendom, brutit mot hans heliga bud, föraktat Herren Jesus och inte älskat min nästa som mig själv. Jag har inte tagit fasta på vad Herren Sebaot, Israels Gud, har sagt, och jag har inte litat på honom. Jag står i skuld till honom för att jag har vållat min nästa lidande, varit oärlig och haft onda begär. Jag har låtsats vara någon annan, och har utsatt Herren Jesus för påfrestning. På så sätt är jag alltså skyldig till allt. Hur skall jag då klara mig? Jo, om jag kommer till Guds tingsrätt i sällskap med Jesus som min försvarare blir jag frikänd och räknas vara skuldfri. Hur kan Gud göra så, är det inte orättfärdigt att släppa syndaren fri? Gud kan göra så därför att Jesus har betalt min skuld till yttersta öret, och försoningsblodet har varit betalningsmedlet. Dessutom tillräknas jag Jesu rättfärdighet. Mitt skuldebrev är genomborrat, och i stället får jag den rena dräkt som Jesus har köpt åt mig. Detta sker alltså i Guds tingshus. Vi upprepar: I detta tingshus frikänner han den syndare som begråter sin synd, ger Gud rätt och litar på att Jesus är den fullkomlige försvararen, en försvarare som inte bara ser till att du får rätt, utan också har avtjänat ditt straff, betalat din skuld, och köpt dig fri ur syndens träldom. I det fortsatta livet med Jesus, i vad man kunde kalla Friköping, ger han läkedom genom sina sår, och dräkten blir fortsatt renad, vilket behövs eftersom den annars kommer att smutsas ner av det som kommer inifrån mig av synd och otro. När jag så lever med Jesus i hans ord kommer frågan tillbaka: Vad blir jag skyldig nu när Jesus har varit så god mot mig? Finns det något som jag skall göra av tacksamhet mot honom?

När jag är friköpt ur syndens slaveri, får jag som friköpt medborgare i Friköping, som fått sina köpingsrättigheter genom den himmelske konungens privilegiebrev av år 33, verka på olika sätt med den stora räkenskapsdagen för ögonen. Jag får ingen poäng för att jag handlar så, men det hör ändå till min plikt att som en Jesu lärjunge vara god mot min nästa.

Herren låter överheten, med värjan i hand, värja mitt liv, min lem, mitt hem, mina nära och kära för att det skall vara drägligt här på jorden. Därför skall jag frimodigt och ärligt betala skatt, vilket Jesus och hans apostlar också gjorde, och ha med kung och fosterland i mina förböner.

Jag har också förmånen att friköpt få lyssna till Guds ord när det lärs. Det är något som jag verkligen behöver. Jesus lär ut sitt ord genom ombud, och är jag själv ett sådant ombud, skall jag med frimodighet lära allt det som Jesus har befallt, i den kallelse jag fått som lärare i Guds ord eller åhörare av detsamma. I ditt hus får du föra vidare det du hört i Guds församling. 

I Friköping har jag min jordiska näring, om vilken Jesus har något att säga. I familj, hus, skola och annan verksamhet skall jag räkna med Jesus, både som den som har betalt min skuld, och den som jag är skyldig att visa heder genom att sköta mitt kall i enlighet med hans bud. Din näringsverksamhet, din familj och ditt arbete skall stå i Herrens tjänst till nytta för den ort där du bor. Att det är så framgår i Guds ord genom profeten Jeremia (29:4–7), aposteln Paulus (Romarbrevet 13:7–10) och förstås av vår Frälsare Jesus själv genom evangelisten Matteus (22:15–22). 

Anders Eliasson
Komminister emeritus med timanställning för predikotjänst i Uddevalla pastorat