Vad som inte syns och hörs finns heller inte.

Att tränga tillbaka närvaron av kristen Gudstro, livssyn och värderingar i det offentliga rummet har gått hand i hand med Sveriges tydligt negativa utveckling på en rad områden. Inte heller gynnar marginalisering och osynliggörande den kristna trons breda återkomst i vårt land och folk.

Ett aktuellt exempel står att finna inom public service, alltså Sveriges radio (SR), Sveriges television (SVT) och Utbildningsradion (UR).

Akuta ekonomiska svårigheter inom riksradion har lett fram till synnerligen tuffa sparkrav på 250 miljoner kronor på ett år för SR. På sistone har också planerna börjat att konkretiseras och olika besparingsåtgärder att presenterats.

En del uppmärksamhet har nedläggningen, kommande april, av klassikern “Radioföljetongen” fått, föga förvånande då programmet har osedvanligt gamla anor.

Ända sedan 1939 har “Radioföljetongen” sänts, inläst av professionella skådespelare med behagliga röster, alltså från det år som står för andra världskrigets utbrott då Hitlers nationalsocialistiska Tyskland och Stalins kommunistiska Sovjetunionen inledde sina attacker i syfte att mellan sig stycka och dela upp Polen, Baltikum och Finland.

Inte minst märker man i nyhetsrapporteringen på SR kultur ett större intresse och engagemang kring nedläggningen av “Radioföljetongen” än av att religionsprogrammet “Människor och tro” går samma öde till mötes, i detta fall efter att ha sänts sedan 1970, alltså i imponerande 53 år.

I realiteten innebär beslutet att den redan lilla religionsbevakningen får ta en oproportionerligt stor smäll när SR sparar. Ett redan underbevakat område, religion, tunnas alltså ut ytterligare – och det i tider när frågor om människors livsåskådning och Gudstro uppenbart tränger sig på i växande grad.

Religion och tro upplevs helt enkelt som allt mer brännande i vårt samtida svenska samhälle – och ute i världen. Insikten börjar så sakteliga smyga sig på och återkomma om att religiös Gudstro är riktningsgivande och avgörande för många individer, dessutom osedvanligt relevanta perspektiv i tider av tilltagande psykisk och andlig ohälsa.

Just då väljer Sveriges radio att lägga ned sitt veckovisa religionsmagasin. Tajmingen lämnar mycket i övrigt att önska.

Sedan är det en annan sak att SR genom åren med sin programinriktning för “Människor och tro” – ”i skärningspunkten mellan religion och politik” – lätt hamnat fel. Lyssnarna har fått uppleva, och drabbats av, en överbetoning av politiska, samhälleliga och sociologiska aspekter av kristen och annan religiös livssyn.

Betydligt mer hade i stället kunnat ägnats åt trons och Gudstillitens existentiella sida och den kristna lärans innehåll, åt bönelivet, åt viktiga andliga och bibliska begrepp och teman – och inte bara åt tyckande.

I det hade kunnat ingå också en spegling av vad som faktiskt förkunnas en del söndagar och stora högtider av präster, pastorer och lekmän från kyrkor, kapell och bönhus runtom i vårt avlånga land.

Har det gått att göra så, genom decennierna, med socialdemokraters och kommunisters första maj-tal i SR:s nyhetssändningar, borde också predikstolarnas budskap – då och då – kunnat förmedlats av public service och riksradion.

Om detta handlar också nedläggningen av ”Människor och tro”, det religionsmagasin som blev tillsagt att bevaka och skildra specifikt vad som sker ”i skärningspunkten mellan religion och samhälle”, inte Gud själv, vem Gud är, med tron och tilliten till honom.

Lennart Sacrédeus