Betraktelsen av Bengt Pleijel (1927-2020) spelades in som video 2017 av TV16

Det berättas om en pojke som träffar en biskop och biskopen hade ett kors om halsen. Pojken tittade på korset och han sa till biskopen: Är det där en nyckel? Efter en stund sa biskopen: Ja, det är en nyckel. Kristna i alla tider har menat att korset är en nyckel, för den nyckeln låser upp till de djupaste hemligheterna.

Vi går mot långfredagen och vi ser hur Jesus stiger ner till oss. Vi går upp till Jerusalem, till frälsarens kors och pina. Vi tar oss ut till Golgata, det ligger utanför stan. Det är mitt på dagen, det är hett, det är kvavt. Vi följer med strömmen av människor som en del gråter, andra hånar och skrattar.

De korsfästa vrider sig av smärtan. Vi ser på korset och vi undrar och vi frågar: Varför får detta ske? Varför måste Jesus dö på korset? Jesus själv har gång på gång sagt, jag måste. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet? Människosonen måste lida mycket och förkastas. Varför måste?

Jag ska försöka ge fem svar. Nu kommer det första svaret: För att han älskar dig. Varför måste Jesus dö? Jo, för att han älskar dig. Vi behöver bli stilla inför korset. “Were you there when they crucified my Lord?” sjunger slavarna i Amerika. Var du där när de korsfäste min Herre? De hjälper oss till en inlevelse i korsdramat som vi saknar. Deras nöd och svårigheter gjorde att korset betydde oerhört mycket. Vi var där, alla människoöden strålade samman där och vi möter den sårade helaren.

Ingen annan gud än vår Gud har blivit sårad. “No other god has wounds”, skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Hon skriver så här:

Men en kväll när ni sitter där vid bordet
och ingenting finns kvar att hoppas på
och mörkret ligger tungt mot alla fönster
då ser du att han ser på dig … och då:
Hans ansikte berättar om din smärta
som han tagit in var dag i sig.
Hans kropp har böjts och han har blivit sårad
han är till döden trött men ger dig liv.

Du kan vara stilla inför korset, gärna ett krucifix där du ser hur Jesus hänger på korset. Du kan se alla dina problem och rädslor där. Du är rädd för att bli ensam och övergiven. Jesus blev det på korset. Du är rädd för att bli mobbad och skrattad åt. Jesus blev det på korset. Du är rädd för smärtan, plågorna och döden.

Var gång du blir rädd, se då på Jesus. Börja tala med honom om dina rädslor. Se hur Jesus just nu fångar upp dina rädslor. Han går in i dem och han lyfter av. Hans fullkomliga kärlek driver bort dina rädslor. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut en frid, en läkedom, en friskhet från korset som du inte får någon annanstans.

Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet? Människosonen måste lida mycket och förkastas.

Bredvid Jesus hänger två rövare. De är förbrytare, terrorister, mördare. Vi vet inte riktigt vad de har gjort. Men de är dömda till döden. Den ena av dem förstår varför han måste dö. Men han förstår inte varför Jesus måste dö. Han vänder sig till Jesus och han ber: Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike. Då svarar Jesus: I dag ska du vara med mig. Han säger det till var och en av oss: I dag ska du vara med mig. Och han vill något med var och en av oss.

Varför måste? Begrunda det första svaret: För att han älskar dig.

“Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16)

Gud Fadern satt inte i en himmelsk gungsstol och hade det skönt medan Sonen dog på korset. När Gud såg hur svårt vi människor hade det här på jorden föddes en smärta, och det gör ont i Guds hjärta.
Hosea vet en del om det. Genom honom säger Gud själv så här: “Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmärlighet vaknar.” (Hosea 11:8)

Paulus vet också var Gud var när Jesus hängde på korset. Inte långt bortom rymder vida. Nej, “Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” (2 Kor 5:19)

När någon håller på att drunkna och gå under är det bra om någon kärleksfull person slänger ut en livboj, eller frälsarkrans som man sa förr. Gud offrade det finaste och bästa han hade, sin egen son, för att rädda oss. Det är Faderns smärta som vi ser på Golgata. Det tycktes vara så att enda möjligheten att rädda dig och mig var att Jesus gick i döden för oss.

I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brusna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors.

(Sv ps 62)

Kristna har i alla tider menat att korset är en nyckel. Om man ser vad Bibeln och trosbekännelsen säger, upptäcker man att trosbekännelsen säger egentligen ingenting om Jesu under, ingenting om hans tal, ingenting om hans möten med människor. Från födelsen genom Jungfru Maria går man direkt över till att Jesus blev pinad och korsfäst.

Om vi tittar i Nya testamentet ser vi att det som hände den sista veckan i Jesu liv har en mycket stor plats. En tredjedel av Matteus och Markus handlar om det. En fjärdedel av Lukas evangelium och hälften av Johannesevangeliet handlar om den sista veckan. Berättelserna blir mer och mer utförliga. Man skildrar i detalj Jesu samtal med lärjungarna om arresteringen, förhören, korsbärandet, korsfästelsen och uppståndelsen.

Detta beror säkert inte på att det som Jesus gör och säger här är viktigast av allt, utan på att allt som Jesus gör och säger får sitt ljus från de sista händelserna i Jesu liv.

De första kristna predikar om Kristus som blev korsfäst men uppstånden från det döda. Och var det viktigt för de första kristna, måste det också vara viktigt för oss.

Vid korset får jag svar på den fråga som är varje människas grundfråga. Är jag älskad? Är det någon som bryr sig om mig? Bryr sig Gud om mig? Eller är det så att Gud älskar jordens miljarder människor med ett enda undantag?

Det finns ett bevis på att just du är älskad. “Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Och korsets välsignelse landar i den heliga nattvarden. Varje gång du går till nattvarden, kan du höra pulslagen från Guds Faders hjärta: “Kristi kropp för dig, Kristi blod för dig …” Du är älskad, älskad, älskad.

Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

(Sv ps 45)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig skuldsanering! (del 2)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig ett friskt hjärta! (del 3)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att hela dina sår! (del 4)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att vi ska bli stolta! (del 5)

För dig som hellre vill lyssna till de fem betraktelserna finns serien också på Spotify: