Betraktelsen av Bengt Pleijel (1927-2020) spelades in som video 2017 av TV16

Varför måste Jesus dö på korset?  För att han älskar dig, för att han vill ge dig skuldsanering, för att han vill ge dig ett friskt hjärta, för att han vill hela dina sår. Det är de fyra svaren vi har fått tidigare. Men nu kommer det femte. Varför måste? Jo, det femte svaret är: För att vi ska bli stolta.

Nu citerar jag Galaterbrevet 6:14: “För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen”. Paulus har bara en berömmelse, det är vår Herre Jesu Kristi kors.

Är det inte berömmelse vi letar efter? Vi vill ha beröm och uppmärksamhet. Många äldre kommer ihåg sin barndom där det var mycket sparsamt med beröm och uppmuntran. Gav man barnet för mycket beröm kunde det bli högmodigt. I stället grundlade man en dålig självkänsla understödd av Jantelagens “du ska inte tro att du är något”. Jag hänvisas därför ständigt till mig själv och mina omdömen. Mitt eget jag tyranniserar mig på den här punkten. Det tvingar mig att jaga efter uppmärksamhet och berömmelse.

Det märkliga är nu att denna berömmelse som vi letar efter, den hittar vi bara på en plats. Det är på den plats där vi blir fråntagna av all vår berömmelse. Det är vid vår herre Jesu Kristi kors. Där tas min egen berömmelse ifrån mig och inför Jesu kärlek faller till och med det bästa ihop som lump och trasor. Skrytkläderna luktar illa. Men här vid korset blir jag avslöjad. Avklädd all min egen förträfflighet. Och här får jag höra att jag är älskad, inte för att jag är så duktig och så snäll och så from. Jag är älskad för Jesu skull och älskad för den jag är.

I uppståndelsekorset finns det en öppning och där ser man konturen av Jesu kropp. Men Jesus har inte fastnat i korset. Han står bredvid, han har segrat över synden, döden och allt djävulskap. Men vi ser öppningen där nu och öppningen i korset är den trånga porten. Den trånga porten har ett stort budskap till oss. Det är att han har öppnat pärleporten. Men pärleporten är trång. Varför är den så trång? Jo, därför att vid korset måste vi lämna stöddighet och syndighet, medaljer och skryt och allt vad det är vi har. In i Guds rike får vi inte ta med oss det, allt det får vi lämna och vi vänder om och blir som barn.

Du vänder om och blir som barn, lämnar allt ditt eget där och kommer in i Guds rike. In i Guds rike får vi inte ta med jämförelse, avund och högmod. Det har vi alldeles nog av här på jorden. När man i himlen har en paus i lovsången och har en skönhetstävlan – om man har en skönhetstävlan i himlen – så blir utslaget efter den tävlan, att alla är vackrast. Alla är vackrast. Och det är detta som händer vid Jesus. Jag släpper taget om stödighet och storhet. Jag är Guds barn, jag är det största jag någonsin kan bli.

Jag brukar ofta citera Johannes första brev, kapitel 3 vers 1. Johannes som skriver är mycket gammal. Han säger så här: “Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn”.

I himmelen har vi ett annat räknessätt än här på jorden. Den minste är den störste. Fördelen med att vara ett Guds barn redan här på jorden det är att jag är nedanför andra människor och jag kan inte se ner på någon annan människa för de finns ovanför mig. Och när jag tittar uppåt ser jag dessa människor. Men jag ser någonting mer. Ovanför dem sitter Fadern, där sitter Jesus och den helige Ande. Och jag får av dem kraft att älska de människor som kommer i min väg, stöddiga, besvärliga och konstiga får jag älska dem med Jesus kärlek och hjälpa dem att upptäcka att det största man kan bli, det är Guds barn.

När jag upptäcker det här kan jag andas ut. Jag behöver inte längre jaga efter uppmärksamhet och stå i centrum. Jag står nu där jag står, vid Jesu kors. Jag är uppmärksammad av himmelrikets konung och där får jag veta att jag är någonting, Guds älskade barn. Därför det är viktigt att vi lägger av oss allting som skymmer sikten.

Jag har hos Jeremia 9 kapitlet vers 23-24 fått hjälp med det här. Där har Bibel 2000 bytt ut ordet berömma sig med att vara stolt över: “Så säger Herren: Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom. Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren.” Paulus tar upp detta stolthetstema och säger: “Den stolte skall ha sin stolthet i Herren”.

Är inte detta ett fantastiskt budskap till oss kristna? Vi som ofta går och hukar, suckar och känner oss missförstådda: “Den stolte skall ha sin stolthet i Herren”. Det är kanske ett ord att gå och stava på. Sträck på dig kungabarn. Du behöver inte vara fångad av världen. Världens makter och opinioner förlorar sin kraft när jag ser på korset. För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors.

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd:
Jesus är min Herre, han gör allting nytt.

Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son.
Pris ske dig, du Ande, i all evighet.

(Sv ps 359 v 5-6)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att han älskar dig! (del 1)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig skuldsanering! (del 2)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig ett friskt hjärta! (del 3)

LÄS MER: Varför måste Jesus? För att hela dina sår! (del 4)

För dig som hellre vill lyssna till de fem betraktelserna finns serien också på Spotify: